Flyktig smak av perfektion

Kristin Lundell

Say Lou Lou

Lucid dreaming

Cosmos/Playground

POP Det är lätt att bli omedelbart förförd av tvillingsystrarna Elektra och Miranda Kilbeys drömska syntar och svala röster. Som om den svenskaustraliska duon verkade med det under­liggande målet att locka världen rakt ned i fördärvet.

Ett extremt stilsäkert fördärv ska tilläggas.

Det är lite som festen ­efter efterfesten. Musiken som slås på när solen börjat gå upp. Melankoliska melo­dier som ackompanjerar ­suddiga minnesbilder som en efter en kommer tillbaka.

Nu har förvisso Say Lou Lous debutskiva – som ­varit på gång länge men som försenats av en namn­tvist – också en låt att spela medan festen fortfarande pågår. ”Games for girls”, det energiskt glittrande sam­arbetet med norska fjord­discokungen Lindstrøm, var ett av förra årets roligaste samarbeten.

Men det blir aldrig mer dansgolvshittigt än så på ”Lucid dreaming”.

Resten av låtarna skimrar i neonblått och svart.

Det är musik som draperat sig i det skandinaviska mörkret.

Det är hela tiden stilfullt och estetiskt.

Extremt stilfullt och estetiskt – som en annons för ett lyxmärke.

Med låtskrivarhjälp från den gamle Brainpool-sångaren Janne Kask och producentduon Addeboy vs Cliff – som bland annat producerat Adam Tensta – har Say Lou Lou gjort en skiva som låter lite som om den nöjesåkt några varv med bilen i Kent-videon ”Dom andra”.

Det är dekadent och utan ansvar för omvärlden.

Elektronisk musik för ­livet däremellan.

Att inte bara den internationella musikvärlden utan också den internationella modevärlden älskar Say Lou Lou-systrarna är enligt all logik. Deras musikaliska universum är precis så avvägt att ingenting river upp den polerade helheten.

Viskningarna i den snygga ”Peppermint” får förvisso livet att kännas lite mer, den ännu snyggare ”Julian” glimrar av magi och ­”Nothing but a heartbeat” får alla hjärtslag att låta ­högre, men när musiken ebbat ut är det ändå över.

Kvar finns den flyktiga smaken av perfektion.

BONUS

BÄSTA SPÅR: ”Hard for a man” – subtil och storslagen på samma gång. Som att hamna mitt i ett konfettiregn uppspelat i slow motion. En filmisk tryckare precis innan ljuset på dansgolvet tänds.

VISSTE DU ATT… Say Lou Lous mamma Karin Jansson var med i punkbandet Pink Champagne medan pappa Steve Kilbey är sångare och basist i australiska rockbandet The Church.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: Annies ”Anniemal”, Kylie Minogues ”Ultimate Kylie” och Au Revoir Simones ”Move in spectrums” – för maximal syntupplevelse med svala röster.