Machine Head - inte på topp

Plats: Arenan, Stockholm. Publik: Drygt 800. Längd: En och en halv timme. Bäst: Trummisen är en fröjd att titta på. Sämst: De känns lite trötta. Fråga: Vad har Robb Flynn gjort med håret?

Machine Head ger ett tröttare intryck än vanligt. Men blandningen av favoritlåtar från olika plattor och den hårt slående trummisen gör spelningen sevärd.

helskärm

Det är inte utan att det märks varför Machine Head ställde in spelningen i Malmö som skulle ha föregått Stockholms-giget på Arenan. Robb Flynn hade tappat rösten, och nog låter han lite raspig fortfarande.

Bandet ger också ett mer tillbakadraget intryck än senast de var här och spelade på Cirkus, då Robb var betydligt mer entusiastisk.

Men det ska mycket till för att göra Machine Head dåliga live. De har en diger katalog av favoritlåtar, främst från debuten "Burn my eyes" som utan problem kan lyfta en spelning.

Aktuella albumet "Supercharger" har också flera starka kort. "Crashing around you" hör till kvällens höjdpunkter.

Melankoliska "Deafening silence" fungerar också bra, även om den känns lite malplacerad som extranummer. Förklaringen ges av att Robb Flynn vill tillägna låten till sin frus pappa som nyss har dött.

Men när bandet därefter brakar loss i "Davidian" höjs humöret igen.

Att placera trummande Dave McClain på ett podium där han syns tydligt är ett bra drag.

Hela konserten igenom är hans trumspel ett naturligt blickfång.

Så visst kan man vara nöjd, även om man sett bandet i bättre form.

Johanna Strömqvist