Det var bättre förr

Markus Larsson

Cyndi Lauper var bättre på 80-talet

Bring ya to the brink (pop)

Om du studerar 80-talet lite närmare är det svårt att ignorera Cyndi Lauper.

Frisyren sticker i ögonen, falsettrösten får trumhinnorna att halsa alvedon och popmelodierna i exempelvis ”Time after time” eller ”Girls just want to have fun” går inte att sluta nynna på.

Laupers 2000-tal är inte lika färgstarkt.

I musiken på ”Bring ya to the brink”, som hon skrivit tillsammans med klubbprofiler som Basement Jaxx, Dragonette och Axwell, blir 55-åringen från Queens, New York, ofta bara en anonym och ängslig röst.

Det är pop och disco som försöker kvala in i samma division som Madonna, Kylie eller Everything But The Girl utan att lyckas. Det finns dock två spår som verkligen är värda att behålla. Balladen ”Rain on me” borde få varenda bilstereo att hålla upp en tändare i luften. Den liknar en magnifik outtake från Fleetwood Macs album ”Tango in the night”.

Men ingen vårdar Cyndi Laupers röst bättre än svenske Kleerup i ”Lay me down”. Låtens pulserande robotsoul får resten av skivan att kännas dammig, kvav och daterad.

Bästa spår: ”Lay me down”.