Tjatigt, Travis
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2001-11-12
Plats: Arenan, Stockholm. Publik: Över 2 000. Längd: En och en halv timme. Bäst: Inledande "Sing". Sämst: Ja, de blir ju väldigt tråkiga i sin duktighet ibland. Fråga: Vad är dealen med dessa ständiga Sverige-besök egentligen?
Jodå.
Travis är här - igen.
Lika duktiga, lika trevliga och lika ospännande som vanligt.
Det känns ju som att den här brittiska kvartetten är i Sverige var och varannan månad - och den ständigt växande fan-skaran jublar okritiskt.
Själv tycker jag det skulle vara aningen trist om mina största favoriter var här hela tiden.
Det finns ett värde i att ransonera sig också - och i att sprida åtminstone en viss air av exklusivitet kring sig.
Särskilt tjatigt blir det nu eftersom Travis inte precis är det mest föränderliga bandet i världen.
Arenan är en något tristare lokal än Göta Källare, men i övrigt har jag svårt att hitta några påtagliga skillnader mellan den här stockholmsspelningen och den förra.
De levererar sina ofta hutlöst välskrivna popsånger med skärpa och värme - Fran Healy verkar vara en ytterst sympatisk figur - och i sina mest inspirerade stunder kan Travis framstå som ett mer väluppfostrat Oasis.
Men de svärmorsdrömmarna blir ibland också direkt tråkiga i sin präktighet och konserter får vara mycket, men inte tråkig.
Snälla, Travis.
Håll er härifrån ett tag nu.
Sverige-kvoten är fylld.
Per Bjurman