Strålande Lambchop - men bara halva tiden
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2002-04-29
Lambchop
Plats: Södra teatern, Stockholm. Publik: Runt 400 (fullsatt). Längd: 2 timmar och 10 minuter. Bäst: "You masculine you" och "The old gold shoe". Sämst: Inledningen är sömnig.
Pianisten Tony Crow är det enda som lättar upp den dystra stämningen. Innan resten av bandet går på scen sitter han och spelar ledmotivet till "The Simpsons" och mitt under konserten drar han knastertorra ordvitsar om tandläkare och sex.
Annars är allt som vanligt. Lambchop är lika lågmälda och långsamma som cigarettrök, precis som de ska och bör vara.
Och det är svårt att sätta fingret på varför inte Nashvilles bästa soulband lyckas få varenda sekund av spelningen att vibrera av andlös, melankolisk spänning.
Kanske blir det dämpade anslaget för enahanda och stillasittande när balladerna radas upp bredvid varandra? Det skulle behövas fler flammande distortionsutbrott som "You masculine you" och den rejält omarrangerade "The butcher boy" för att göra helheten mer dynamisk.
Fast andra halvan av konserten är strålande. "The old gold shoe" och "The book I haven"t read" är något mycket större än en briljant sammansmältning av soul och trasigt orkestrerad country.
De känns redan som tidlösa evergreens.
Markus Larsson