En ung och kåt explosion
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-25
Arctic Monkeys är svåra att motstå
Arctic Monkeys
”Whatever people say I am, that’s what I’m not” (rock)
Jesus har återuppstått, klonats till fyra nykläckta lads från Sheiffeld, döpt om sig till Arctic Monkeys, lärt sig spela gitarr, skriver drygt två minuter långa elchocker och firar med ”Whatever people say I am...” sin första release sen Bibeln.
Ungefär så har det låtit i brittiska musikmagasinet NME sen Arctic Monkeys började sprida sina första mp3:or på nätet. Superlativens volym har varit uppskruvad till 22. Men glöm inte att samma tidning plockade fram ett avsågat hagelgevär och sköt sin trovärdighet i munnen så fort skribenterna började hylla Ian Brown. Så länge hysterisk punkintensitet går före låtar och melodier är ryktet om Jesus comeback rätt överdrivet.
Däremot är det svårt att motstå just energin hos The Libertines musikaliska småsyskon. Summan av Knattes trummor, Fnattes bas, Tjattes gitarr och sångaren Alex Turners känsla för punchlines – ”Your name isn’t Rio, but I don’t care for sand” – är en ung och kåt explosion.
Bästa spår: ”I bet you look good on the dancefloor”.
Markus Larsson