Jay-Z förvaltar sitt eget arv väl

Markus Larsson

Så många får Magna Carta... holy grail

Jay-Z

Magna Carta... holy grail

Def Jam/Universal

HIPHOP I dag lägger nästan artisterna ner lika mycket energi på marknadsföring som på musiken.

Jay-Z har inte släppt några förhandssinglar. I stället fick en miljon Samsung Galaxy-användare som laddat ner en app lyssna på albumet först av alla. Och när Jay-Z avslöjade albumets omslag placerade han det bredvid ett av fyra existerande exemplar av skriften Magna Charta i Salisbury Cathedral.

Magna Charta, eller ”Det stora dokumentet”, är ett avtal mellan kungen, adeln och prästerskapet som slöts 1215. Det räknas som en förlaga till Englands parlament och modern lagstiftning.

Klassiska texter och symboler är inte främmande för Jay-Z. Han är bland annat nere med Homeros grekiska epos ”Odyssén” och har prisat dess vackra rytm.

Början på ”Magna Carta ... holy grail” är fantastisk. Helt fantastisk. Låten ”Holy grail” är en uppvisning i soulmelodier och rytmer som bevisar att allt kan få plats över ett beat. Texten innehåller delar av Nirvanas ”Smells like teen spirit” och Justin Timberlake ... har han någonsin sjungit bättre?

Skivan återhämtar sig inte riktigt efter den inledningen. Musiken är inte lika storslagen och innovativ som Jay-Z:s pr-strategier. Där Kanye West förnyar sig för varje album förvaltar ”Jigga” sitt eget arv. Grunden är fortfarande gamla soul- och funksamplingar.

Men att bara höra Jay-Z rappa är minst halva poängen. Han har nått en unik position inom hiphop. Han har hållit på längre och blivit mer framgångsrik än de flesta.

När han reflekterar över sitt liv som affärsmogul och förälder kan man ännu höra den unga perfektionisten som under inspelningarna sitt debutalbum 1996 övade över en timme för att hitta det bästa uttalet av ordet ”opium”.

Bästa spår: ”Holy grail”.