Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

Monstruöst Hives

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-07-22

Tillsammans med Sahara Hotnights exploderade de på sin turnépremiär i USA

Hives spelning var hungrig och benhård attack.

WASHINGTON DC Gå ut och hissa flaggan om ni har en.

Det var länge sedan vi hade anledning att vara så stolta över något som den svenskturné som just inletts i USA.

The Hives är en veritabel chock i nygammal klubbmiljö - och Sahara Hotnights anpassar sig som ett rockens Teddy Lucic helt efter kvaliteten på omgivningen ...

Sahara Hotnights gör sitt mest furiösa framträdande på hela sommaren.

Jag har uppskattningsvis sett ett par tusen klubbspelningar under mina 25 år som någorlunda medveten konsertbesökare.

Mycket, mycket få har varit bättre än den The Hives gör inför 1 200 besinningslösa Washington-fans.

Det känns som att de bara värmt upp under sommarens spelningar i Sverige och England. Väntat. Laddat. För att nu få explodera i ursinnig dedikation på den nya, helt vita och mycket stilfulla scen som specialdesignats till USA-turnén.

Benhård attack

Matt Destruction manglar sönder basförstärkaren.

Chris Dangerous - en ikon uppe på sitt nybygga, blinkande podium - spelar av pedalen till bastrumman.

Och den ojämförbare Howlin" Pelle Almqvist gör karriärens hittills svettigaste, mest publikvältande James Brown-imitationer.

Så stor är hungern, så benhård är attacken.

Personligen tror jag det handlar mindre om att turnén - den som ska marknadsföra nya drömalbumet "Tyrannosaurus Hives" i Amerika - anses så viktig och mer om att Hives är tillbaka i klubbmiljö.

De senaste åren har de nästan bara uppträtt på festivaler och stora uthomhusscener. Men det var på klubbarna västmanlänningarna växte upp och made their bones och det känns som att det är av ren glädje över att åter vara på hemmaplan de slår sådan rungande knock på oss, såväl i gamla publikfavoriter som "Main offender" och nya, för publiken ännu okända bomber som "Two-timing touch and broken bones".

Alla kolleger som vågar sig i närheten borde enligt all logik hamna i total radioskugga, men Sahara Hotnights vägrar.

Furiöst

De fungerar som Teddy Lucic, landslagsback i fotboll.

Han är en genomsnittlig division sju-spelare när han möter division sju-motstånd - och en försvarare av yttersta världsklass om han ställs mot Frankrikes landslag.

Norrlands fab four kan rutinsegla genom en stadsfestivalspelning i Sverige, men som uppvärmningsakt åt monstret från Fagersta går de helt självklart ut och gör det mest taggade och furiösa framträdandet på hela sommaren.

Intensiteten i avslutande tvåstegsraketen "Alright, alright" och "Walk on the wire" är så våldsam att Steve Ralbovsky, skivbolagslegend som sköter bland andra The Strokes och just Hotnights, står och gör high fives ute i publiken.

Jag förstår precis.

Svenskar som är i USA de kommande två veckorna ska gå och se Hives och Hotnights.

Ni kommer att bli stolta.

Per Bjurman

Följ ämnen i artikeln