Martin Österdahl: Hon vägde bara ett och ett halvt kilo, lungorna var inte färdiga
Skarpa kritiken mot förlossningsvården – yngsta dotterns dramatiska födsel blev inspiration till Eurovision-chefens nya dramathriller
Uppdaterad 2022-03-21 | Publicerad 2022-03-18
Han ser det som terapi att föra fram samhällskritik.
Därför väver Martin Österdahl in personliga trauman i sin roman ”Parmiddagen” – och är skarp kritisk till den svenska förlossningsvården.
– Jag tror att den svenska sjukvården bör fundera en hel del på hur vi behandlar våra gravida kvinnor. De är inte människofabriker, säger han.
Han lyckas kombinera uppdraget som EBU:s högsta chef för Eurovision song contest med författarskapet.
Efter tre spänningsromaner om Rysslandsspecialisten Max Anger är Martin Österdahl, 48, nu aktuell med den fristående dramathrillern ”Parmiddagen”.
– Jag har alltid tänkt att jag vill skriva om olika saker, inte bara onda ryssar och geopolitiska konflikter, även om det temat plötsligt är lite aktuellt igen, så det kanske blir en till bok om Max Anger snart, säger han och skrattar.
Struntar i sömnen – för att hinna skriva
Situationen i Ukraina var självklart också i allas tankar när Österdahl under tisdagen var i italienska Turin under Eurovision-förberedelserna och möten med alla länders delegationschefer.
– Precis som vi gjorde i Stockholm 2015 när vi berörde flyktingkrisen med mellanakten ”Gray people” kommer Rai (italienska tv-bolaget) att skapa ett innehåll som plockar upp och reflekterar det som alla känner i Europa.
Nu är han på snabbvisit i Stockholm för att hinna berätta om sin nya bok innan han skyndar vidare till Los Angeles och premiären av ”American song contest”.
Hur hinner du ens skriva böcker också?
– Haha det handlar om att inte sova så mycket. Att gå upp tidigt och skriva nån timme innan de första jobbmötena. Sitta på kvällarna när barnen lagt sig. Men ärligt, jag skrev klart det mesta av ”Parmiddagen” innan jag flyttade till Genève.
För Schweiz är hemlandet som gäller när man är EBU:s chef för Eurovision song contest. Dit flyttade Martin Österdahl med familjen i augusti 2020.
– Så nästa bok blir den stora utmaningen. Men det är ju många författare som har ett ”vanligt” jobb också. Sen kanske mitt ”vanliga” jobb är lite speciellt, med extra intensiva perioder. Men jag försöker ändå hinna med.
”Att föra ut samhällskritik kan vara ganska terapeutiskt”
I böckerna om Max Anger, som också blivit actionserie på Viaplay, kastade sig Martin Österdahl mellan världsdelar, historiska händelser, actionfyllda scener och ett växande persongalleri.
I ”Parmiddagen” gör han helt om och placerar hela boken under en nyårsmiddag, där det unga nyförälskade paret ska presentera sina föräldrar för varandra, utan att veta att de redan känner varandra, lite för väl.
– Nu är jag förälder i första hand och då inser man att den största rädslan är att det ska hända nånting med barnen. I en vardaglig situation. Jag har en tonårstjej som håller på att komma in i den åldern som Ebba är i boken. Det är mycket tankar om vad som kan hända när hon ska börja dejta, när man ska testa gränser. Saker som är alla föräldrars största fasa. Det har jag försökt koka ner i den här boken.
Du har också plockat in en del dramatik som du själv upplevt, komplikationer i förlossningsvården, en nära släktings tidigare missbruk.
– Ett av de bästa skrivtipsen jag fått är ”write what you know”. Och det är klart att anledningen till att man sitter och skriver alla de här timmarna... Jag behöver skriva för att förstå mitt liv. Det du nämner är traumatiska upplevelser för mig och min familj som var ganska skönt att skriva om.
Blir det terapi, eller ett sätt att föra ut samhällskritik?
– Att föra ut samhällskritik kan vara ganska terapeutiskt, hahaha.
– Det finns saker i den svenska graviditetsvården som absolut är värda att belysa. Det är obegripligt för mig i ett land som Sverige, att vi inte förstår att våra mammor och våra spädbarn är det kanske viktigaste vi har.
”Vi fick sondmata henne genom näsan hemma”
Vad råkade ni ut för?
– Det var med vår yngsta, Carla, som föddes två månader för tidigt. Min fru hade högt blodtryck under graviditeten precis som mamman i boken. Läkarna undersökte om det var havandeskapsförgiftning, som det kallas, men det konstaterades att så inte var fallet. Min fru var övertygad om att det rörde sig om ett blodtryck som varierar väldigt mycket och som också var kopplat till det som kallas vita rock-syndrom, att blodtrycket rusar när man kommer in i sjukhusmiljö.
Både Österdahl och hans fru Ella försökte påtala det, men fick hela tiden träffa nya personer och börja om från början, med känslan av att ingen lyssnade.
– Ingen förde anteckningar, eller tog det vidare. Man gick bara på statistik, att har du det här blodtrycket är sannolikheten att det här händer. Dina känslor är irrelevanta.
– Det som hände var att de pumpade henne med blodtrycksnedsättande mediciner så att blodtrycket sjönk för snabbt. Då kan inte moderkakan skänka näring till barnet och då behöver det komma ut på fem sekunder. Det här hände två månader innan Carla skulle födas. Hon var så liten, vägde bara ett och ett halvt kilo, lungorna var inte färdiga, vi fick sondmata henne genom näsan hemma. Så vi gick igenom hela grejen med Lex Maria-anmälningar och så.
Det här var våren 2013. Martin Österdahl arbetade på SVT som ansvarig för Eurovision som skulle sändas från Malmö det året. Dagen innan han skulle lämna Stockholm föddes dottern Carla.
– Du kan ju tänka dig hur stressnivån var i familjen. Sen är det omöjligt att säga vad som var rätt och fel i slutändan. Carla blev ju fantastisk, hon klarade sig bra och blev perfekt på alla sätt, men det var ett tag där som vi inte visste...
Skrev Lex Maria-anmälan – som aldrig skickades in
Vad hände med Lex Maria-anmälan?
– Ja, den skickades aldrig in. Precis som det är med i boken. Det har jag funderat på. Varför gjorde vi aldrig det? Men jag tror att det är för att man inte orkar längre. När du inser att ditt barn är okej så vill du bara fokusera på det och så är man lycklig över att det blivit bra.
Har du ångrat att ni aldrig skickade in anmälan?
– Bra fråga. Det är så dubbla känslor. För å ena sidan känner jag att den behandling som min fru fick var fel, framför allt dialogen som sjukvården hade med henne var under all kritik. Sen är det svårt att säga vad som hade hänt om de agerat annorlunda. Och den neonatalvård som vi fick på Sachsska sjukhuset när Carla väl var född var helt fantastisk. De människorna är fantastiska vardagshjältar. Det kanske också bidrog till att vi lät det vara.
– De som arbetar i vården gör så klart så gott de kan. De har inga onda avsikter, men jag tror att den svenska sjukvården bör fundera en hel del på hur vi behandlar våra gravida kvinnor. De är inte människofabriker, men man blir väldigt objektifierad. Det är statistik som gäller, vad du tycker och tänker skiter de i. Så funkar inte människor, det borde sjukvården veta.
Martin Österdahls nya roman ”Parmiddagen” släpps torsdag 17 mars.