Ny fullträff för Noomi Rapace

Jens Peterson

till Flickan som lekte med elden

helskärm

Ännu bättre. Ännu mer spännande.

”Män som hatar kvinnor” är en skicklig filmatisering av första ”Millennium”-boken. Den här uppföljaren höjer pulsen. Lisbeth Salander har mycket att göra och rör sig snabbt från miljö till miljö, från förklädnad till förklädnad. Mikael Blomkvist och de andra på tidningen jobbar med ett avslöjande reportage om prostitution, en artikel som snart mer liknar en polisutredning.

Här finns både ”hoppa till”-spänning och mer tålmodig dramatik, som när Lisbeth Salanders barndom och behandling skildras. Action och fördjupning.

Lena Endres rollfigur får glädjande nog mer utrymme, både i tidningsarbetet och som älskarinna till Blomkvist. Filmens andra nakenscen är med Lisbeth Salander och hennes älskarinna Miriam Wu.

Daniel Alfredson är en proffsig filmberättare som med lätt hand ger bakgrunder utan att det känns pratigt eller krystat. ”Flickan som lekte med elden” är också full av minnesvärda bilder, inte minst från Stockholm som glädjande nog gjort en stark film­comeback de senaste åren.

Fast det finns fler fik på Söder än det som Gunvald Larsson också hänger på i bioaktuella ”Beck – I stormens öga”. Har filmbolaget mängdrabatt där?

Bra skådespeleri i en mycket välbesatt film, med Michael Nyqvist i spetsen. Även Paolo Roberto funkar i rollen som sig själv. Han slåss både i och utanför boxningsringen, i en mycket nervpirrande sekvens.

Men filmen domineras av Lisbeth Salander och Noomi Rapace visar gång på gång hur rätt hon är i rollen. ”Flickan som lekte med elden” inleds med hennes mardrömmar. Hon spanar runt Stockholm och tar till våld mot de avskum som befolkar Stieg Larssons värld.

Det är en ”Dirty Harry”-dramaturgi där människor först visas upp i all sin vidrighet och sedan får sitt brutala straff.

Ibland kan både Lisbeth Salander, och ett par av hennes grövsta motståndare, kännas som skapelser ur en serietidning. Lisbeth Salander till och med ser ut så i en av filmens många hämndscener. Det makabra är dock ännu starkare i de spännande böckerna.

”Flickan som lekte med elden” är sevärd både för den som läst och den som inte gjort det.

I båda fallen blir det otålig väntan på avslutningens biopremiär i november.

Den här filmen drar oss med nagelbitarspänning ända ut mot stupet och lämnar oss hängande där på klippan.