Mer syrefattig än rymden
”Fly me to the moon” lämnar aldrig rampen
Publicerad 2024-07-12
Fly me to the moon
Regi Greg Berlanti, med Scarlett Johansson, Channing Tatum, Woody Harrelson, Ray Romano, Nick Dillenburg, Anna Garcia
FILMRECENSION. Scarlett Johansson och Channing Tatum spelar huvudrollerna i romantisk screwballkomedi om månlandningen.
ROMKOM. USA, 1960-tal. Neonskyltar, diners, snygga bilar och polyester i bjärta färger. Rymdkapplöpningen med Sovjetunionen trappar upp, ideologier stångas.
Marknadsföringsgeniet Kelly (Scarlett Johansson) har just framgångsrikt pitchat en kampanj för Mustang-bilar med säkerhetsbälten – för både Honom och Henne! – när hon headhuntas till NASA för att sälja in rymden i stort, inte bara till det amerikanska folket utan också till de politiker som kan se till att månlandningen får rätt finansiering. Uppdraget gör att hon snabbt hamnar på kollisionskurs med den rejäle uppskjutningschefen Cole (Channing Tatum) som bara vill att Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins ska komma helskinnade hem igen.
"Fly me to the moon" är en blandning av klassiskt rymdfärdsdrama, romantisk screwballkomedi och drift med konspirationsteorier – utan att de inblandade behärskar någon av delarna. Dialogen är slapp och slö, tajmingen fel, kemin mellan Johansson och Tatum märkligt ickeexisterande. Det slår lika mycket gnistor om dem som mellan två robotar som gnider sina talkpudrade silikonansikten mot varandra. "Fly me to the moon" är tyvärr syrefattigare än rymden, och lämnar aldrig riktigt uppskjutningsrampen.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.