En nedbantad version av Stephen Kings klassiker
”Salem’s Lot” är kul men lite blodfattig retroskräck
Publicerad 08.00
Salem’s Lot
Regi Gary Dauberman, med Lewis Pullman, Makenzie Leigh, Alfre Woodard, Jordan Preston Carter, Bill Camp, John Benjamin Hickey, Spencer Treat Clark, Pilou Asbæk, Alexander Ward, William Sadler.
FILMRECENSION. En hel del har gått förlorat i långfilmsversionen av Stephen Kings vampyrskräck ”Salem’s Lot”. Men det den saknar i narrativt bett kompenserar den i viss mån för med visuell snits och gammaldags B-filmscharm.
SKRÄCK. Stephen Kings andra roman, som tidigare har blivit miniserier 1979 och 2004, har för första gången blivit långfilm.
Gary Dauberman, som skrev manus till båda ”Det”-filmerna, har skrivit och regisserat, och resultatet är varken så starkt som man hade velat eller så svagt som man hade befarat med tanke på att filmens väg till premiär har varit lång och krokig.
Det är 70-tal och författaren Ben Mears (Lewis Pullman) återvänder till sin lilla barndomsstad Jersusalem’s Lot, Maine, för att söka inspiration och göra upp med sitt förflutna.
Men ny i stan är även den mystiske antikhandlaren Richard Straker (Pilou Asbæk), som har flyttat in i ett övergivet hus med sin uråldriga härskare Kurt Barlow (Alexander Ward) för att förvandla den redan halvdöda hålan till en vampyrkoloni.
Och snart måste Ben kämpa med pålar och kors – tillsammans med sin lokala flamma (Makenzie Leigh), en påläst lärare (Bill Camp), en skeptisk läkare (Alfre Woodard), en alkoholiserad präst (John Benjamin Hickey) och en väldigt tuff pojke (Jordan Preston Carter).
Varken karaktärerna eller staden får den omsorg de behöver i den här bantade, lite jäktade versionen. Men visuellt finns mycket att uppskatta, och som ett litet stycke charmig retroskräck är ”Salem’s Lot” trots allt rätt kul.
Visas på Max, från den 3 oktober.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.