Behagligt bekant Nutleyupplevelse

Publicerad 2014-08-29

En lättsmält story Helena Bergström, Susanne Thorson, Katarina Ewerlöw, Cecilia Forss och Peter Eggers i Colin Nutleys ”Medicinen” – en film som påminner mycket om hans ”Gossip” – fast med en mycket tydligare struktur.

KOMEDI Johanna är 45 år, frånskild med två barn, bor i Stockholm och jobbar som reporter på ett modemagasin. Där är hon ständigt hunsad av sin chef, Iris. När Johanna erbjuds att delta som försöksperson i ett test för en ny medicin som kan bota hennes en­visa munsår tackar hon ja och känner genast av förändringen. Plötsligt blir hon lite gladare. Lite kåtare. Och mycket mer självsäker.

Colin Nutley reste tillbaka till ”Änglagård” för fyra år sedan. Det var senaste gången vi hörde av honom på vita duken, men ”Medicinen” är ett piggare piller. Det är en lättsmält bok av Hans Koppel och ett förstagångsmanus av Edward af Sillén och Daniel Réhn som ligger till grund för vad som i slutändan är en behagligt bekant Nutley-upplevelse. Här flörtas det charmigt med en medelålders kvin­nlig publik. Det är mycket igenkänningshumor, även för yngre – och med lite regnbågsglans, rent av.

Manusförfattarna har skrivit lustigheter åt Melodifestivalen förut och får in roliga och vassa repliker här. De levereras i sin tur storstilat av en taggad ensemble. Helena Bergström är bra som den evigt oorganiserade Johanna. Ewa Fröling är en fröjd att se som moderedaktören, där det är oklart om största inspirationskällan är legendariskt kyliga Vogue-chefen Anna Wintour eller Meryl Streeps parodi av henne i ”Djävulen bär Prada” (2006). Maria Lundqvist skulle kunna spela sin ”kontorsbitch” (Johannas stämpel på henne i filmen) i sömnen.

Överhuvudtaget är rollistan fylld med kvinnliga stjärnor som tycks ha fått fritt spelrum, tar för sig och verkligen känner sig bekväma. I samklang med Nutleys lätta handlag är det precis vad filmen behöver. På ytan påminner upplägget lite om hans ”Gossip” (2000), där hela svenska kvinnliga skådespelareliten pressades in på ett ansträngt sätt. Men här är strukturen fastare, tack och lov.

Visst hade historien (som delar drag med Hollywoodthrillern ”Limitless” (2011)) kunnat berättas rappare. Det känns särskilt av i slutet då vi även serveras en twist som kändes given från början. Men ”Medicinens” positiva effekter kickar in fint under resans gång, och det räcker långt.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln