Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

En skrämmande och elak satir om tonåringar som slutar äta

”Club Zero” är svår att se men ännu svårare att titta bort från

Uppdaterad 12.37 | Publicerad 10.14

”Club Zero”.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Club Zero

Regi Jessica Hausner, med Mia Wasikowska, Sidse Babett Knudsen, Ksenia Devriendt, Luke Barker, Florence Baker, Samuel D Anderson, Gwen Currant, Amanda Lawrence.


FILMRECENSION. Mia Wasikowska spelar en lärarinna som manipulerar sina elever till självsvält i Jessica Hausners ”Club Zero”.

En film som satiriserar wellnesskultur, sektmentalitet och människans behov av något att tro på, hur dumt det än är, med bitvis brutala medel.

SVART THRILLERKOMEDI. Den hyllade österrikiska regissören Jessica Hausners ”Club Zero” inleds med en triggervarning gällande scener om beteendekontroll och ätstörningar, och är mycket riktigt verkligen inte en film för alla. 

Den utspelar sig på en elitskola för materiellt privilegierade men emotionellt negligerade tonåringar, där rektorn (Sidse Babett Knudsen) – på uppmaning av de välbärgade medlemmarna i föräldrastyrelsen – precis har anställt hälsoprofilen fröken Novak (Mia Wasikowska) för att leda en kurs i ”medvetet ätande”. 

Den går i praktiken ut på att Novak predikar om att man bör äta så lite som möjligt, för planetens skull men även för att förbättra sin självkontroll och prestationsförmåga. Och medan ett par av eleverna börjar dra öronen åt sig, sväljer fem stycken, av olika anledningar, allt hon säger med hull och hår. 

En radikaliseringsprocess tar sin början, och snart är de fem övertygade om att de tillhör en liten, upplyst skara som till skillnad från alla andra i den överkonsumerande västvärlden inser att man faktiskt inte behöver äta någonting alls, utan klarar sig på ren tro.

”Club Zero” är en stilmedveten, skrämmande, obekväm och elak satir med drag av ren kroppsskräck. Om wellnesskultur, pseudovetenskapligt kvacksalveri, sektmentalitet och konformitet. Om bristfälligt föräldraskap och om unga, ängsliga människor som mår dåligt och söker ett syfte.

Den är monoton i sitt uttryckssätt och bitvis svår att se. Men den är ännu svårare att titta bort från.

Visas på bio, från den 8 november.


Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.