Bruce Dern efter segern i Cannes:”Oj, vad jag har längtat”
Publicerad 2013-05-27
Filmlegendaren om drömrollen som gav honom pris på filmfestivalen
Han väntade. Och väntade. Och väntade. Efter åtta år blev till sist ”Nebraska” – filmen som gav Bruce Dern skådespelarpriset i Cannes – av.
– Jag var livrädd för att regissören Alexander Payne och filmbolaget skulle tro att jag blivit för gammal och gaggig, säger den 76-årige skådespelaren till Nöjesbladet.
Det var Payne som tog emot priset då Dern hade lämnat filmfestivalen med sin familj.
”Nebraska” är en road movie om far (Bruce Dern) och son (Will Forte) som ger sig ut på en resa genom USA för att hämta en lottovinst som kanske, kanske inte existerar. Det blir också ett familjedrama och en skildring av dagens USA, med socialt utslagna och fattiga åldringar.
”Starkt porträtt”
Tidigare i veckan träffade jag både skådespelaren och regissören.
– Jag fick manuset för åtta år sedan och tänkte direkt på Bruce Dern. Men då hade jag just gjort ”Sideways” och ville inte göra en road movie till direkt. Det är så bökigt att filma i bilar, sa Payne.
– Det här är ett så starkt porträtt av en man som börjar tappa taget om livet. Som har supit för mycket och börjar bli lite dement. Oj, vad jag har längtat efter att få göra den här rollen, sa Dern.
Tårar i ögonen
Gammal är han. Inte gaggig, han hör bara lite illa. Och är något av en livs levande filmhistoria.
– Jag har jobbat med genier som Kazan, Hitchcock, Coppola och Tarantino. Alexander Payne är minst lika begåvad. Berättar viktiga historier om riktiga människor, sa Dern, fick nästan tårar i ögonen och sa:
– För mig är han filmens motsvarighet till Alex Ferguson (Manchester Uniteds klassiske fotbollstränare).
På filmens presskonferens satt Bruce Derns skådespelande dotter Laura Dern och lyssnade bland oss journalister.
– Är du stolt över farsan i dag? frågade jag.
– Vad tror du? Det här är nog en av de största dagarna i hans liv, sa hon, mycket rörd.
Gårdagen blev knappast en sämre dag för familjen Dern …
Alla vinnarna under festivalen - klicka här!
Bäst och sämst i år
Jan-Olov Andersson:
Årets bästa
Fransk-iranska familjedramat ”Le passé” kryper verkligen in under skinnet på en. Lika bra som regissören Asghar Farhadis förra, Oscarsvinnaren ”Nader och Simin – en separation”.
Skådespelare
Michael Douglas gör en av sitt livs roller i ”Mitt liv med Liberace”. Och Emmanuelle Seigner är bitsk, rolig och sexig i maken Roman Polanskis komedi ”La Vénus à la fourrure”.
Snackis
De heta sexscenerna mellan Léa Seydoux och Adèle Exarchopoulos i franska ”La vie d’Adèle”.
Sågning
Varietys recensent tyckte tapeterna på väggarna hade mer utstrålning än Ryan Gosling i ”Only God forgives”.
Lunch
Fick som en av blott tolv utvalda journalister vara med i köket och sedan äta lunch med Bruno Ogers, Frankrikes bäste kock. Han lagar maten åt juryn och på de stora kändisfesterna. Inte helt fel, om man säger så…
Snacks
Jim Jarmuschs ”Only lovers left alive”, om hipstervampyrer i Detroit, var rätt trist. Men att Tilda Swinton gärna åt isglass gjord på blod var rätt coolt …
Framträdande
Håkan Hellström och Adam Lundgren när de sjöng fyra låtar från kommande filmen ”Känn ingen sorg” på Svenska Filminstitutets 50-årsfest.
Trevligaste intervjuer
Mads Mikkelsen (alltid!), Lars Ulrich, Bruce Dern och regissörerna Mark Cousins och James Gray.
Tråkigaste intervjuer
Will Forte (hur kan han ha gjort succé som komiker i ”Saturday night live”?) och Orlando Bloom (pretentiös).
Namn
En trevlig portugisisk kollega heter Paolo Portugal. En ännu trevligare dansk heter Kim Kastrup. FÅR man ens heta Arlanda eller Sverige i efternamn i Sverige?
Jens Peterson:
Bäst film
”Le passé”. Iransk regissör om familj i Frankrike, tar oväntade vägar. Bra med skådespelarpriset.
Roligast
”Inside Llewyn Davis”. Bröderna Coen skildrar folkmusiker i New York 1961. Mycket kul, och Oscar Isaac (”Robin Hood”) sjunger vackert. Fick silver i Cannes.
Bäst intervju
Håkan Hellström och Adam Lundgren. Intressant samtal om film och musik och konserten dagen efter var en höjdare. Där lyste även Edda Magnason.
Starkast kärlek
”La vie d’ Adèle 1 & 2”. Två unga franska kvinnor i passionerat förhållande. Väldigt naket på alla vis. Värdig vinnare.
Mest rörande
Michael Douglas. Stor och stark som Liberace, liten och tunn när vi sågs för intervjun. Men full av livsglädje och energi.
Bästa dubbel
Carey Mulligan. Är bra både i ”Den store Gatsby” och som svärande sångare i ”Inside Llewyn Davis” där hon är ihop med präktige Justin Timberlake.
Tystast
Robert Redford. Enastående bra i ”All is lost”, två timmars seglardrama i stort sett utan repliker. Bildberättande som fastnar.
Bäst packning
Poncho och paraply. Regn och vindar var ett av årets stora samtalsämnen under festivalen. Lånade ut mitt Beatles-paraply till David Hellenius.
Bästa snabbmat
Quiche Lorraine. Paj med ost och skinka. Bra som stor frukost, liten lunch eller middag.
Snabbast
Studio Cannes. Våra direktsändningar på Aftonbladet tv hade nyheter, snabba samtal och kul gäster.