En imponerande svensk krigsfilm

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2011-01-28

till Gränsen

fantastiskt jobb med små resurser ”Gränsen” är en prestation av alla inblandade. Här Johan Hedenberg och André Sjöberg.

Regi: Richard Holm, med André Sjöberg, Antti Reini, Marie Robertson, Johan Hedenberg och Björn Sundqvist.

KRIG Det här är imponerande.

En svensk krigsfilm som utspelas under andra världskriget. Det är sträng vinter i Värmland. ”Gränsen” har en trovärdig intrig, duktiga skådespelare, brutala stridsscener, spänning och en realistisk bild av beredskapslivet i Sverige den svinkalla vintern.

Helheten fungerar utmärkt, och alla inblandade har gjort ett fantastiskt filmjobb med små resurser.

Det är julen 1942. Huvudpersonen är löjtnant och för befäl över en postering några kilometer från norska gränsen. I hemlighet har han gjort räder in i Norge för att spionera på den tyska ockupationsmakten.

Hans fästmö är gravid och vill att de ska gifta sig. Men löjtnanten får inte en endaste dags permission av sin hårde kapten ( Johan Hedenberg) som misstänker att tyskarna ska anfalla även Sverige.

Den lilla gruppen som vaktar på svenska sidan består av inkallade repmän från olika landsändar. När en ny soldat anländer är han nyfiken och vill skida över gränsen för att se vad som händer i Norge. Det händer något som gör att han fastnar där och några bestämmer sig för att försöka hämta hem honom.

Visst kan man hitta frågetecken och småsaker att undra över. Den kvinnliga huvudpersonens värmlands­dialekt verkar bara ha jobbat vissa dagar. Några scener kan man grubbla över efteråt.

Men ”Gränsen” fängslar. Här finns många bra skådespelare, som den utmärkta Marie Robertson och Antti Reini som en soldat med erfarenheter från finska vinterkriget. André Sjöberg i huvudrollen gör också allting rätt.

Krigsscenerna är skickligt filmade. Det smäller skrämmande högt i skottlossningarna, och kameran fångar soldaternas skräck och ångest. Rädsla och chock är den dominerande känslan. Förlamning inför faran.

Att det är 1942 känns i några övertygande scener med den tidens fordon och ånglok. Uniformer och kläder ser autentiska ut.

Man kan tänka på filmer som ”Örnnästet” eller ”Max Manus”, som förvisso är gjorda med oändligt mycket större resurser.

”Gränsen” är en imponerande prestation av alla inblandade.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln