Spelet bakom ”Millennium”

Piteå (TT Spektra)

En äldre Lisbeth Salander.

Begränsad release av den svenska filmen.

Lägre åldersgräns.

Tre krav som Sony ställde inför Hollywoodversionen av "Millennium".

18 personer på ett hotell under tre januaridagar i New York.

Det var de som lyckades avsluta de segslitna förhandlingarna om Hollywoods nyinspelning av "Män som hatar kvinnor".

Under branschmötet Filmkonvent 10 i Piteå härom dagen berättade Sören Staermose på Yellowbird, producent för de svenska "Millennium"-filmerna, öppenhjärtigt och för första gången hela historien om spelet bakom kulisserna när den svenska filmen blev amerikansk.

– Vi hade många erbjudanden från hela Europa, till exempel Luc Bessons bolag Europacorp. Flera stora regissörer var intresserade. Men vi blev kaxiga. Eftersom böckerna bara sålde och sålde tyckte vi att tiden var med oss, inte mot. Så vi valde Hollywoodvägen, säger Staermose.

– Vi ville göra en stor, stor film. Det finns mycket i boken som är svårfilmat, till exempel tillbakablickar på 1960-talet och miljöer i hela världen. Vi var nyfikna på vad som skulle hända om vi fick till en riktigt stor budget.

Bruckheimer intresserad

Bland de Hollywoodgiganter som tidigt var intresserade av filmen fanns Jerry Bruckheimer ("Pirates of the Caribbean", "Top gun") och Dino de Laurentiis ("King Kong", "Blue velvet").

– Men när de hörde vad vi krävde för rättigheterna sade de "He he, glöm det". Så kom (producenten) Scott Rudin in, han hade uppdrag att titta på filmen för flera studior, däribland Sony.

Enligt Staermose var slumpen delvis att tacka för att det blev just Sony som tog sig an projektet.

– De hade bokat upp ett releasedatum för en storfilm, den nya "Spider-man"-filmen, i december 2011. När den inte blev av uppstod en lucka. Det var jättetrevligt, och jätteovanligt, att bli insläppt i den luckan.

En annan slump fick Sonychefen Michael Lynton, som sitter i det svenska mediebolaget MTG:s styrelse, att besöka Stockholm mitt under "Millennium"-hysterin.

– Alla affischer på stan väckte hans nyfikenhet, han läste boken – och blev besatt.

Tre dagar i New York

Men ett slutligt avtal med Sony satt långt inne. I januari i år fanns fortfarande inget kontrakt. Det löstes med ett stormöte i New York.

– Det var Yellowbird, Stieg Larssons familj, förlaget Norstedts och Sony. Sammanlagt var vi 18 personer i rummet varav majoriteten var advokater. På tre dagar redde vi ut alla legala frågor. Det var ett otroligt krångel.

Bland de stora tvisteämnena fanns Lisbeth Salander. Sony ville att hon skulle spelas av en äldre skådespelerska.

– Det beror på att de ville ha en stor stjärna i rollen, och de är ofta lite äldre, annars har de inte hunnit bli stjärnor. Men vi lyckades komma överens där också.

Nu är inspelningen i full gång, med den ganska oprövade Rooney Mara och Bondskådisen Daniel Craig i huvudrollerna. Sören Staermose och Yellowbird är medproducenter men i en klart mer tillbakadragen roll än i den svenska filmen.

– Vi ser dagstagningar och har lite synpunkter på manus ibland. Det är rena lyxproblem, vi får allt det roliga och slipper det jobbiga.

När TT Spektra vill ställa kompletterande frågor efter Sören Staermoses föreläsning avböjer han vänligt men bestämt.

– Jag är rädd att jag redan sagt för mycket. Allt är fortfarande mycket hemligt. De blir galna om jag säger ett ord till.

Erik Helmerson/TT Spektra