”Jag hoppas att vi lever vidare”

Nu kommer filmen om Broder Daniel och deras sista spelning

Den har redan fått bandmedlemmarna att börja bearbeta sina minnen.

I dag går ”Broder Daniel Forever” upp på biograferna.

– Jag är jävligt stolt, säger trummisen Lars Malmros.

helskärm

I juni 2008 börjar medlemmarna Henrik Berggren, 34, Theodor Jensen, 35, och Lars Malmros, 36, att förbereda sig för Broder Daniels konsert på festivalen Way Out West i Göteborg.

Den blir den sista i en nästan 20–årig historia.

Ett avsked till bandets fanatiska fans.

Och en hyllning till den 32-årige vännen och gitarristen Anders Göthberg som i mars 2008 tagit sitt liv.

Med under förberedelserna finns filmarna Kristian Bengtsson, Fredrik Wenzel och Henrik Hellström.

Efter ihärdiga övertalningsförsök har de under två månader lyckats få tillträde till ett av Sveriges mest mytomspunna band.

I dag går resultatet – ”Broder Daniel Forever” – upp på bioduken.

”Finns i ryggmärgen”

– Fokus ligger på oss som kompisgäng, och vår sista spelning. Man får följa tre människor som kanske inte umgåtts på ganska länge, men som känner varandra i ryggmärgen. Jag tycker att det ger en mer nyanserad bild av hur vi faktiskt är som människor än vad man kanske sett tidigare, säger trummisen Lars ”Pop-Lars” Malmros.

Det är lätt att första vilken tidigare bild han syftar på.

Under slutet av 90-talet och de första åren efter millennieskiftet blev Broder Daniel ett av landets mest omtalade band.

Med den dystopiske och drömmande sångaren Henrik Berggren i täten skapade de en mystisk aura kring sig själva och gav en röst åt tusentals sargade ungdomshjärtan.

Samtidigt kantades deras historia av turbulens och kaos.

Av sprit, droger och destruktivitet.

Men just detta är något som regissörerna medvetat valt att inte ställa i centrum.

– Det har varit så mycket skriverier om allt det ändå. Ett tag kändes det ju som att fler människor kunde det klassiska citatet ”Det är bättre att något går sönder än att allting är helt meningslöst” än vad det var som faktiskt kunde vissla en Broder Daniel-låt, säger Kristian Bengtsson.

Kamp för att vara sig själv

Trots att filmen inte ger några tillbakablickar på bandets karriär tycker Lars Malmros att dess essens ändå fångats. I de många och långa pratpartierna med Henrik Berggren sipprar bandets budskap igenom.

– Henrik pratar mycket om det som har varit centralt i Broder Daniel. Nämligen kampen för att få vara sig själv.

Broder Daniels basist Theodor Jensen har berättat att filmen fått honom att börja reflektera över sin tid i bandet.

Lars Malmros håller med.

– Det är precis så jag känner. När man är mitt uppe i något som kallas för en karriär tänker man inte riktigt på allt som händer. Man kör bara på. Men nu efteråt börjar man tänka. Det är mycket man behöver bearbeta.

Som vad?

– Som vad? Haha. En hel karriär. Allt man har gjort i 20 år av sitt liv.

Tror du att filmen blir det sista kapitlet i Broder Daniels historia?

– Ja, för mig är det så. För oss är det så. Men jag hoppas att Broder Daniel kan leva vidare och nå en ny publik trots att vi inte existerar som band längre.

– Det hoppas jag verkligen.