En girlpower med ett eget kraftfält

Så många får Svenskjävel av Ronnie Sandahl

helskärm

DRAMA. De som sett den feministiska humorwebbsuccén ”Full patte” på SVT Flow med systrarna Kronlöf, lär kanske bli lite överraskade över hur nedtonad – men ändå suveränt när­varande – Bianca Kronlöf är i sin långfilmsdebut ”Svenskjävel”.

Hon spelar Dino som stuckit till Norge för att glömma, bli någon annan, kanske gömma sig.

Hårdfestande leder till en gipsad arm och ett oväntat avbräck från ströjobbs­karriären som bland annat diskare. Plötsligt befinner Dino sig långt från sitt trashiga ungdomskollektiv: som barnflicka på Oslos Solsidan, hemma hos ett gammalt tennisproffs som är plågsamt svältfödd på kärlek och uppmärksamhet.
 

”Svenskjävel” är en strålande debut även för regissören Ronnie Sandahl. Den relativt enkla kärlekshistorien om två vilsna själar som finner en sorts tillfällig frid och passion hos varandra, får en spännande fond av att utspelas i Norge där oljerika norrmän passas upp av ett svenskt samtida trasproletariat.
 

Det riktigt oemotståndliga med ”Svenskjävlar”, förutom fin regi och goda skådespelarinsatser (mest norrmän, Mona Kristiansen som spelar den truliga tonårsdottern är otroligt bra), är att Sandahl vågar lita på att han har tittarna med sig. Stämningarna, ögonkasten, ömhetsgesterna och musiken bara finns där, utan att något behöver strykas under med rödpenna. Där finns det ett släktskap med norrmannen Joachim Trier som gjort flera lysande ”tillstånds­filmer” på senare år. Den sökande tonen gör att det blir extra roligt med den avslöjande ”kultiverade borgare”-middag som Dino blir inbjuden till av sin kärlekskranka arbetsgivare. Norrmännen snackar om att ”karmapolis­en har fått tag på svenskarna” (vår dåliga ekonomi beror alltså på vår undfallenhet mot tyskarna under kriget) och att Norge är klasslöst och består av ”en enda stor medelklass”. ”Eller hur?!”, ser Dino ut att tänka och avfyrar blixtsnabbt en bitande ironisk oneliner om utvecklingstörda kusin­er som vunnit på Lotto.
 

Oförutsägbarheten i berättandet är också skönt, de många sköra relationerna kan och får landa lite var som helst. Det blir lite mer tillrättalagt på sluttampen, men finalscenerna är så ljuvliga att man har över­seende. Flickor som växer, och tar plats tillsammans. En sorts stillsam girlpower med ett helt eget kraftfält.
 

(Eftersom Ronnie Sandahl medarbetar i Aftonbladet recenseras ”Svenskjävel” av Helena Lind­­blad, filmredaktör på Dagens Nyheter.)

Bonus

SE DET HÄR OCKSÅ: ”Blind” är en stark norsk film om en synskadad kvinnas drömmar och fantasier, med bland andra Vera Vitali.

VISSTE DU? ”Svenskjävel” har redan vunnit priser på olika filmfesti­valer, i Chicago, Zürich och Les Arc, till både Bianca Kronlöf och Ronnie Sandahl.

JUST NU: Kan man se manliga huvudpersonen Henrik Rafaelsen i tv:serien ”Frikjent”. Han är även med i bioaktuella ”Blind” och har synts i ”Lilyhammer”.

Helena Lindblad