Hormonerna härjar i Harry

Jens Peterson

Nöjesbladet först i Sverige att recensera nya ”Potter”

Slutet närmar sig och allt blir mörkare. Det är tumult i den magiska världen men även bland mugglarna i London händer det katastrofer när de onda krafterna växer sig starkare. Den sjätte filmen i serien börjar otäckt, och sedan blir det värre.

Det är spännande och bitvis obehagligt som en mardröm.

Men också tid för romantik.

Hormonerna härjar i tonårskropparna och både pojkar och flickor svajar under känslor som är lika starka som magiska trollformler och förbannelser. Längtan och svartsjuka innan de rätta paren kan hitta varandra.

I kärleken finns också filmens små glimtar av humor. Hogwarts elever får lära sig blanda en gegga som gör mottagaren hopplöst förälskad. Gåvan när dock fel mottagare.

Värdefull kunskap

Jim Broadbent spelar den nye läraren, Horace Snigelhorn, som rektor Dumbledore absolut vill ha tillbaka till skolan. Han sitter inne med värdefull kunskap om Voldemort. Med hjälp av flytande minnen kan Harry Potter se hur hans farlige motståndare hade det som ung elev på Hogwarts. Denne spelas av Hero Fiennes, systerson till Ralph Fiennes som här skymtar sekundsnabbt som

Voldemort.

Ger tyngd

Jim Broadbent är en i den långa raden av utmärkta brittiska skådespelare som ger tyngd åt den här filmserien och skapar intressanta figurer. I ”Harry Potter och halvblodsprinsen” imponerar också det visuella berättandet, både med effekter och mäktiga bilder i en sagolik färgskala.

Ögongodis för Potterfans. Här finns quidditch och märkliga växter.

Vad det finns överraskande lite av är historien om halvblodsprinsen. Den bakgrunden, som var kärnan i boken, finns inte i filmen.

Men nu återstår två filmer och då kanske det finns plats för mer sådant. Det här äventyret slutar, som bokläsarna vet, med en chockerande cliffhanger.

Biobesökarna får vänta till november 2010 på fortsättningen.