Nu kan man skapa sin egna iranska filmfestival
Jan-Olov Andersson tipsar om sina favoriter
I Iran förbjuds filmerna och regissörerna får yrkesförbud, fängelsestraff eller tvingas fly utomlands.
Men på svenska biografer kan man just nu skapa sig som en egen iransk filmfestival.
Det ska fan vara filmregissör i den religiösa diktaturen Iran.
Jafar Panahi har i åratal gjort och smugglat ut prisvinnande filmer, trots yrkesförbud och/eller fängelsestraff.
Mohammad Rasoulof lyckades med några timmars varsel i våras fly från ett åttaårigt fängelsestraff inför att ”The seed of the sacred fig” skulle tävla i Cannes. Filmen vann Juryns Specialpris.
Dansk-svensk-iranska Ali Abbasi, aktuell med Donald Trump-filmen ”The Apprentice”, vågar inte återvända till sitt ursprungliga hemland efter omstridda ”Holy Spider”.
Men här i Sverige kan vi se iranska filmer på bio.
”Shayda”, starkt drama om en kvinna (Zar Amir Ebrahimi) som flyr från en våldsam make i Iran till Australien, hade premiär 30 augusti.
Förra veckan kom ”Critical zone”. En 
-film om en knarklangare i Teheran. Har inte oväntat förbjudits i hemlandet. Och regissören
Ali Ahmadzade fick utreseförbud när den skulle tävla i filmfestivalen i Locarno – där den vann första pris.
I dag har ”Tatami” (bild ovan) Sverige-premiär. En solklar 
-film om en judotävling. När Irans nya stjärna (Arienne Mandi) ska möta en israeliska, kräver Irans myndigheter att hon ska fejka en skada och dra sig ur tävlingen. Hennes tränare (Zar Amir Ebrahimi, igen!) står inför ett ödesval. Skådespelerskan har även regisserat filmen ihop med Guy Nattiv. Ett första samarbete mellan Iran och Israel, vars politiker ju annars avskyr varandra.
Skådespelerskan/regissören Maryam Moqaddam har tidigare bott i Sverige i många år. Har svenskt pass. Men när hon skulle åka hit inför premiären på sin film ”En liten bit av kakan”, fick hon inte lämna Iran.
Filmen är en ljuvlig historia om kärlek på ålderns höst. Och lite regimkritisk också.
Här i Sverige har den snart setts av nästan 40 000 på bio. En välförtjänt succé. Och ett bevis för att engagerande konst inte går att stoppa.