Satans seg svensk skräck
Efter en lång, händelselös startsträcka går det snabbt utför för ”Virgo”
Publicerad 2024-10-17 08.00
Virgo
Regi Jakob Ekvall, med Inez Micaella Andersson, Victor Iván, Wilma G Sand, Emelie Lihav, Alma Westerlund, Karl Hauptmann.
FILMRECENSION. ”Virgo” är ännu en svensk film som så att säga skrämmer hellre än bra.
SKRÄCK. Att svensk skräckfilm är inne i en expansiv fas är tydligt, men om det rör sig om en faktisk uppgång i kvalitet eller om det snarare handlar om kvantitet kan diskuteras.
Inte minst den här hösten, då skräckvågen har resulterat i skvalp som ”Äkta skräck”, ”Gudstjänst” och nu Jakob Ekvalls långfilmsdebut ”Virgo”, som lanseras som en ”punkig skräckfilm” men aldrig lyckas bli vare sig otäck eller punkig.
Det handlar om det unga harvande bandet The Raspberries, som åker runt i en skraltig gammal skåpbil och spelar för kaffepengar, med den orutinerade, oskuldsfulla och introverta Siri (Inez Micaella Andersson) som ny sångerska.
Det går inget vidare för dem. Men när de träffar den flirtiga och intensiva, groupieaktiga Ava (Wilma G Sand) efter en konsert, och följer med henne till hennes hus ute i skogen trots att hon i princip har ordet psykopat skrivet i pannan och dessutom en pojkvän (Karl Hauptmann) som ser ut och för sig exakt som Lurch i familjen Addams, går det naturligtvis ännu sämre.
Man väntar länge på att något ska hända, utöver fjortisartat efterfestshäng och lite lesbisk längtan mellan lakanen. Men när det sedan äntligen gör det, spårar det hela snabbt ur i tafflig budget-satanism och irriterande överspel.
Visas på bio, från den 18 oktober.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.