De återvänder till giftskandalen i Chile

I huvudrollen: En hög med våtverksslam.

Uppföljaren till dokumentärfilmen "Blybarnen" återvänder till gruvjätten Boliden och det giftiga avfall som fortfarande ligger kvar i den chilenska staden Arica.

De Skellefteåbördiga filmarna Lars Edman och William Johansson Kalén trodde väl egentligen att de var klara med att dokumentera den chilenska ökenstaden Arica och hur en del av dess invånare hade blivit svårt sjuka av att bo bredvid en hög med 20 000 ton svenskt våtverksslam.

"Blybarnen" (2009) fick uppmärksamhet i medier, på festivaler och visades i riksdagen. Förhoppningarna om att filmen skulle leda till någon hjälp för de drabbade i Arica kom dock på skam.

Oväntad öppning

Men så kom en oväntad öppning. En miljöjurist på den USA-baserade organisationen Environmental Defender Law Center, som sett "Blybarnen", hörde av sig till filmarna och sa att det fanns en möjlighet att titta på Bolidens juridiska ansvar.

– Fram till dess hade det varit nästan som en sanning att det inte fanns något att göra på den fronten. Eftersom vi hade jobbat med frågan i fem år vid det laget tog vi kontakt med de svenska advokaterna som företrädde Arica-borna och så kunde vi dokumentera deras resa till Chile, säger Lars Edman.

Boliden stämdes på 90 miljoner kronor av 707 bybor, som enligt stämningsansökan hade kraftigt förhöjda nivåer av arsenik i kroppen på grund av det giftiga avfallet. Filmen "Arica", som får biopremiär på fredagen, följer advokaternas förberedelser från 2011 och framåt till de två rättegångarna, först i Skellefteå tingsrätt 2017 och sedan i hovrätten 2019.

Samtidigt besöker filmteamet även Arica. I en talande scen berättar en äldre dam om hur i princip hela grannskapet har drabbats av olika cancersjukdomar. Ett av de medverkande barnen i "Blybarnen", Jocelyn, har vuxit upp och får egna barn och är orolig över om de ska vara friska.

Resursstarka advokater

De resursstarka Boliden-advokaternas uppvisning i juridisk semantik blir en intressant upplevelse som kontrast i filmen. De kallar exempelvis avfallet för "ett restmaterial med ett negativt värde". En expert föreslår att Arica-bornas fiskkonsumtion kan ligga bakom förhöjda nivåer av arsenik. Och Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson säger att "den rätta sanningen måste fram".

TT: Kom den rätta sanningen fram?

– Det får den som ser filmen avgöra. Men det är klart att hade den här rättegången förts 20 år tidigare så hade kanske resultatet blivit ett annat. Det var ett svårt bevisläge, det kom att handla om gränsvärden i urin och där hade man kanske haft mer att gå på om man hade gjort det tidigare, säger Lars Edman.

Det är förstås ingen spoiler att Boliden vann i båda instanserna. Tingsrätten dömde enligt chilensk lag och gick på gruvjättens linje: det går inte att bevisa att det finns ett samband mellan avfallet och sjukdomarna.

Chilensk lag och svensk lag

Samtidigt i Chile slog högsta domstolen fast att de gränsvärden av arsenik i urin som ger rätt till skadestånd ska vara betydligt lägre än de gränsvärden som användes i tingsrätten. Företrädarna för Arica-borna såg då en möjlighet och överklagade. Men i hovrätten användes i stället svensk lag – och då var fallet preskriberat och kunde inte prövas.

TT: Med fällande domar hade det ju blivit en helt annan film?

– Ja, det hade det, men som dokumentärfilmare får man ju anpassa sig till det som händer. Men för att det blev som det blev så tror jag att filmen kanske i ännu högre grad kommer att leda till viktiga diskussioner, om juridiskt ansvar, vad rättvisa är, hur den fungerar och för vem den fungerar.