– Jag har väl varit på alla nattklubbar
Uppdaterad 2016-12-20 | Publicerad 2012-01-30
Johannes Brost smälte lätt in i nya rollen som klubbägare
GÖTEBORG. Nu har Johannes Brost hamnat i de fina salongerna. Hyllats för sin insats i ”Avalon”, filmfestivalens invigningsfilm.
– Det var mäktigt. Både nuvarande och förre kulturministern sa att de tyckte mycket om filmen, säger den 65-årige skådespelaren.
Jo, han har fyllt pension, men när jag påpekar det, säger han blixtsnabbt:
– Nästa fråga!
Utan jobb har han sällan varit. Efter långköraren ”Rederiet” (1992–2002) och rollen som Jokern har det blivit mycket privatteater. Men film- och tv-rollerna har uteblivit.
– Producenter och regissörer tycker, med viss rätt kanske, att man förknippas så oerhört med den här figuren. Det var Uffe Malmros som drog ut korken på ketchupflaskan, då jag fick göra film med honom. ”Bröllopsfotografen” blev ju bra, sedan har jag gjort fem filmer som inte haft premiär ännu. Och ”Avalon”.
”Känner mig mätt”
En film där regissören Axel Petersén specialskrev huvudrollen Janne – en avdankad och småkriminell festfixare som ska öppna nattklubb i Båstad under tennisveckan – för Johannes.
– Axel hade sneglat lite på mig, han vet väl ungefär vad jag går för. Sedan har han sneglat på sina föräldrar och deras bekantskapskrets i Båstad. Jag har ju, när jag var ung, både drivit klubbar och genom åren väl varit på alla ställen man kan stava till, både i Sverige och utomlands. Det är ett understatement.
– Men det var ett bra tag sedan jag slutade springa ute på nattklubbar, jag känner mig mätt på det, men man ser ju folk som är 60+ som vägrar inse att det har gått några år. Man har bara lust att säga till dem: Festen är slut. Gå hem!
”Jävligt mycket Brost”
Man filmade oerhört mycket material under inspelningen av ”Avalon”.
– Det kunde ha blivit tre olika slags filmer. En actionthriller, det var väldigt mycket actionbitar som inte kom med. En mycket mer komisk skildring, men det är inte heller med. Det blev ett drama som jag tycker är fantastiskt.
– När Axel visade filmen första gången och frågade vad jag tyckte, sa jag: Det är en mycket, mycket speciell film. Och det är jävligt mycket Johannes Brost.
När filmen invigde Göteborgs 35:e filmfestival, var det faktiskt första gången Johannes Brost gick på en röd matta för att han var huvudpersonen i en seriös långfilm.
”Man får väl ett hugg”
Han har, med all rätt, sett stolt ut som en tupp hela helgen, över filmen och all uppmärksamhet.
Den har ju redan vunnit pris på Torontos filmfestival. Johannes Brost fick översvallande recensioner i amerikansk branschpress. Det surras redan om en tänkbar Guldbagge nästa år. Han är stjärna i en film som går hem i de ”fina” salongerna. Både förre kulturministern Leif Pagrotsky (S) och nuvarande Lena Adelsohn Liljeroth (M) har gjort tummen upp.
När jag frågar Johannes Brost vad han förväntar sig för reaktioner vid den riktiga premiären 24 februari, säger han, halvt på skämt, halvt på allvar:
– Här i Sverige har vi den berömda jantelagen, så man får väl ett hugg i axeln som vanligt.
Den här gången behöver han nog inte oroa sig för det...
Glimtar ur Brosts karriär
Teaterhögskolan i Malmö
”Det är första höjdpunkten. I stället för att vara splittrad, så fick mitt liv en riktlinje.”
Stjärnhuset 1981
”Adventskalendern i tv. Fantastiskt att spela in 24 program med Sif Ruud. Det var hon, jag, en get och en katt. Det var då jag blev, vad jag förstår, känd. Ett tag gick det knappt att gå ut på stan.”
Tältprojektet
”Totta Näslund, Sven Wollter, Nationalteatern och 60 personer till. En spännande tid. Det var fantastiskt att åka land och rike runt. Alla spelade massor av roller. Jag var allt från arbetare till Gustav V.”
Rederiet 1992-2002
”Man kan ju inte hoppa över tio år av mitt och svenska folkets liv. Det är ju en historisk händelse. SVT:s fantastiska tekniska team. Få jobba med 400 skådespelare. Det var som ett 9-5-jobb i närheten av där jag bodde. Och fantastiska tittarsiffror varje torsdag.”
Avalon
”Det är definitivt en av höjdpunkterna. Smickrande att den skrevs direkt för mig. Och oerhört smickrande att få sådana recensioner utomlands, där växte man en liten bit.”
Black Jack
”Colin Nutley har en väldigt speciell registil. Första dagen kom vi med manus under armen. Då sa Colin: ”What's that? Fuck the script, we gotta do a movie”. Väldigt många skådisar fixar inte det, de vill ha allt nedskrivet. Jag är lite mer flexibel där.”