Berörande om modevärldens “bad boy”

Ny dokumentär skrapar på Alexander McQueens yta

Stefan Hedmark

McQueen

Regi Ian Bonhôte, Peter Ettedgui.

RECENSION. Han var modevärldens “bad boy”, en överviktig arbetargrabb med osvikligt sinne för det chockerande. Karriären blev kort men intensiv.

Den här dokumentären försöker gräva bakom ytan på fenomenet Alexander McQueen.

DOKUMENTÄR. Alexander McQueen (1969–2010), kallad Lee av familj och vänner, uppfyllde inte ens fördomar om hur en modeskapare brukar se ut. Han hade arbetarklassbakgrund. Föräldrarna var taxiförare och lärare.

Lee såg mest ut som en vanlig grovarbetare, som kanske tillbringade helgerna på puben med en pint i näven.

Men på ett tidigt stadium knackade han på hos en skräddare och tog sig snabbt vidare i modebranschen tack vare kvickhet och talang. När framgångarna kom stod han ut för sin djärvhet och förmåga att provocera – kollektionerna och visningarna blev allt mörkare och mer kontroversiella, som en djupdykning i McQueens inre.

Kulturkrock med fransk modehus

Jack Uppskäraren? Våldtäkter? Dårhus? Det var teman som visade sig fungera även på en catwalk. En tid som designer för det förnäma franska modehuset Givenchy blev en kulturkrock – men även den världen erövrade Alexander McQueen.

Ju rikare, mer berömd (och smalare) han blev, desto olyckligare blev han också.

Intervjuer med McQueens familj, vänner och kollegor varvas med generöst arkivmaterial som gör att modeskaparen och hans färgstarka, vilda kreationer känns högst närvarande genom hela filmen, trots att han har varit död i åtta år.

Rikt utsmyckade dödskallar

Filmen ramas in på ett läckert, ödesmättat sätt av rikt utsmyckade dödskallar, ett signum för varumärket Alexander McQueen.

Den obekväma klassresan och oförmågan att kombinera framgång med personlig lycka är en ständigt närvarande strid inom McQueen själv. Det blir både berörande och fascinerande att följa.