Peter Greenaway: Filmen är en utdöende konstart
Publicerad 2013-11-09
Peter Greenaway, 71, fick ta emot Stockholm Film Festivals Visionary Award, för att han har förnyat filmkonsten.
– Filmen är en utdöende konstart. Men jag är en envis gubbjävel, så jag tänker fortsätta, säger den brittiske regissören till Nöjesbladet.
Han har alltid gjort filmer som utmanat publikens förväntningar. Med massor av referenser till konstvärlden, en besatthet av att numrera scener, massor av erotik och naket och ibland märkliga eller inga intriger alls, har det inte alltid varit så lättsmälta eller särskilt kommersiella historier.
Om priset i Stockholm säger han:
– Jag är stolt, jag antar att de har sett att jag har en personlig stil som kan beröra folk, att det inte är filmer som har gjorts av en kommitté.
Numera bor han i Amsterdam, med en mycket yngre teaterregissör och två barn, 7 och 12 år gamla.
– Jag har två äldre döttrar också, 45 och 48 år. Det är lättare att vara pappa nu, när jag har det bättre ställt ekonomiskt.
För Greenaway har alltid haft en publik, även i Hollywoods rika filmbransch.
Erbjöds göra ”Roger Rabbit”
– Jag har jobbat där – utan att göra några filmer! Levt gott på erbjudanden. Fått bra betalt för att hitta på idéer. Fått ännu bättre betalt för att skriva manus. Sedan har de ändå, till sist, tyckt att filmerna nog skulle bli för ”konstnärliga”. Men pengarna har jag ju fått behålla.
– Jag var den första att erbjudas att regissera ”Vem satte dit Roger Rabbit?”. Naturligtvis tackade jag nej…
På en Master Class i samband pratade han om filmen som en utdöende konstart.
– Ungdomar i dag är besatta av rörliga bilder. I sin mobil eller sin dator. Gärna på dem själva. Men de går inte på bio. Ser knappt på tv.
Men själv vill han fortsätta. Gillar när mörkret släcks och en stor filmduk fylls av bilder.
Han har 26 (!) projekt under utveckling.
– Om några veckor ska jag till Mexiko och göra en film om Eisenstein. Sedan vänter en nyinspelning av ”Döden i Venedig”. En japansk spökhistoria. Och så ”Mary's baby”. Tänk dig Polanskis ”Rosemary's baby” fast i min version och i biblisk miljö.
Peter Greenaways fyra egna favoriter:
”Tecknarens kontrakt” (1982)
– Första filmen, där man vill få med allting.
”Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare” (1989)
– Helen Mirren är fantastisk. Och något har den väl, då den väl visas någonstans i världen i stort sett varje kväll.
”The pillow book” (1996)
– Härligt att jobba med Ewan McGregor.
”Z00, liv skönhet död” (1986)
– Andra filmen, ville mer än jag kunde, den enda film jag skulle vilja göra en ”remake” av.
Peter Greenaways tre favoritfilmer:
”Det sjunde inseglet” (1957) av Ingmar Bergman.
”I fjol i Marienbad” (1961) av Alain Resnais.
Allt av Ridley Scott.
– De första två är filmer jag växte upp med. Och Ridley Scott… även i en dålig film, är varje bildruta gjort med en tanke bakom.