En skräckis som gör jobbet men inte bjuder på nåt nytt

Jens Peterson

Ouija

Regi Stiles White, med Olivia Cooke, Ana Coto, Daren Kagasoff.

SKRÄCK Ryslig spänning som gör jobbet. ”Ouija” följer skräckfilmens alla formler, och tar till alla enkla grepp. Ungdomar som smyger runt i mörka hus där något farligt hotar. Plötsliga ljud som får dem, och biopubliken, att hoppa till. Något som oväntat dyker upp i bild och får ­alla att hoppa till. Och skrika, om det är det man vill ­göra på bio.

I inledningen dör en tonårsflicka. Hennes kompisar försöker ta reda på varför. Det finns något ont i ett hus. De bryter mot ­någon sorts regel. En äldre person kan berätta och ge råd om hur de skan stoppa ondskan. Allt trappas upp.

Inget nytt, men proffsigt utfört. Det är som surt ­godis för den som älskar surt godis. Det funkar för stunden, ett ögonblicks kittlande obehag. Alla som gillar att skrika tillsammans får skrika tillsammans. Sedan kan man skratta befriande och gå ut ur mörkret.