Därför kan du skippa en sista dans med Venom
Mer bullrigt än roligt i tredje filmen
Publicerad 2024-10-23 11.02
Venom: The last dance
Regi Kelly Marcel, med Tom Hardy, Chiwetel Ejiofor, Juno Temple, Stephen Graham, Rhys Ifans.
FILMRECENSION. Det är du och jag mot världen.
Så sjöng Fredrik Kempe och Sanna Nielsen en gång i Melodifestivalen.
Det kan lika gärna vara temat för denna tredje ”Venom”.
SCI-FI/ACTION. Det kanske inte känns som att ”Venom”-filmerna har varit en särskilt stor sak. De har definitivt fallit i skuggan av Spider-Man och Marvel-blockbusters.
Men båda föregångarna har varit stora kassasuccéer, så visst finns det anledning för Tom Hardy att återbesöka sin Jekyll och Hyde-figur en tredje gång. Och enligt intervjuer var det tanken hela tiden, att det skulle bli en trilogi.
”The last dance” tar upp där andra filmen avslutade. Woody Harrelsons seriemördare är ett minne blott och Eddie Brock (Hardy) befinner sig på flykt tillsammans med sin symbiot Venom, den enda allierade han har kvar. På tv visas han upp som efterlyst mördare. Brock jagas av en soldat (Chiwetel Ejiofor) som samarbetar med en forskare (Juno Temple) med stort intresse för symbioter.
Han stöter även på en hippiefamilj med Rhys Ifans i spetsen och bakom allt lurar en legendarisk skurk, Knull (sluta fnittra bak i klassen), skaparen bakom alla symbioter.
Marvel-kopplingarna ligger och pyr
Den sistnämnda är verkligen en superskurk i seriernas värld där han bland annat är en stor fiende till Thor. Lita på att det inte är sista gången vi ser honom på bio.
Marvel-kopplingarna, särskilt till Spider-Man, har alltid legat och pyrt i bakgrunden i ”Venom”-filmerna utan att ha tagit över. I det här kapitlet finns till exempel en blinkning till ”Spider-Man: No way home” i form av en bartender som dök upp där också.
Humorn spelar stor roll i samtliga tre delar och här finns några skopor charm i mötet mellan Eddie/Venom och den semestrande familjen. Man jag kan inte påstå att någon av de här filmerna har varit en skrattfest.
Venom är en skamlös figur som tar för sig rejält, men mycket av slapsticken som den growlande stökpellen ställer till med har varit mer bullrig än just rolig. Han välter omkull grejer och får Eddie att säga tokiga saker. Man skrattar inte så tårarna trillar.
Stirriga CGI-kombatanter
Detsamma kan sägas om actionscenerna. I första filmen hette skurken Riot (”upplopp”), i andra filmen var det Carnage (”blodbad”). Resultatet var detsamma: mycket buller för pengarna. Snabbt klippta slagsmål med stirriga CGI-kombatanter.
I ”The last dance” engagerar inte slutstriderna mer, däremot lyckas förstagångsregissören och manusförfattaren Kelly Marcel bättre med att fånga känslorna mellan Eddie och hans livskamrat. Venom må vara ganska påstridig, men det är ett lite tommare liv utan honom i kroppen.
Ibland piggnar filmen till på ett oväntat underhållande sätt, som under en Abba-ackompanjerad dansscen i Las Vegas.
Men i stort sett är det hög tid för kapellmästaren att skicka hem bandet efter denna sista dans.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.