Fantasieggande om demonjägare på ett tåg
Oförutsägbart och känslosamt i animerade ”Demon slayer”
Uppdaterad 2021-06-18 | Publicerad 2021-06-17
Demon slayer
Regi Haruo Sotozaki, med originalröster av Natsuki Hanae, Akari Kito, Yoshitsugu Matsuoka.
FILMRECENSION. Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
Men trots vältrandet i tårar och knas finns det mycket att beundra i den här animerade japanska dundersuccén.
ANIMERAT ÄVENTYR. Vad är det egentligen för film som har sopat bort alla tidigare biorekord i Japan?
Först och främst ska vi reda ut titeln. Den är förkortad här ovan. Den kompletta titeln lyder ”Demon slayer – Kimetsu no yaiba – the movie: Mugen train”. Den svenske översättaren har inte orkat komma på något svenskt alternativ till denna tungvrickare. ”Kimetsu no yaiba” betyder ungefär ”Demonförgörelsens svärdblad” och det är en referens till Koyoharu Gotouges mangaserie som ligger till grund för filmen.
Den första tolkningen av mangaserien blev ett populärt tv-projekt som kom 2019 och det är den som nu har fått sin fortsättning i den här filmen. Det är lite som att hoppa in i ”Harry Potter”-serien och börja titta från exempelvis fjärde filmen; det krävs en viss förförståelse för att hänga med i storyn och svängarna.
Vill upphäva förbannelsen över systern
Vi möter tre unga demonjägare, Tanjiro, Zenitsu och den svårkontrollerade Inosuke som gömmer ansiktet bakom en vildsvinsmask. När Tanjiro först dök upp i serien var han en vanlig tonåring vars familj dödades av en demon. Endast systern Nezuko överlevde, men hon har också förvandlats till en demon, dock en varelse som fortfarande uppvisar ytterst mänskliga drag. En stor motivation för Tanjiro i hans kamp mot demonerna är att komma på ett sätt att upphäva förbannelsen över systern.
När filmen börjar smyger sig de tre demonjägarna (även Nezuko finns med, gömd i en låda) ombord på ett tåg som rusar fram i natten. Där möter de en läromästare som Tanjiro beundrar, men även en mäktig demon som försätter alla passagerarna i djup sömn. I drömmarna möter Tanjiro sin döda familj, men hur ska han ta sig därifrån?
Tårdrypande scener mot slutet
Det är lätt att haka upp sig på känslostormarna och all galenskap som hela tiden är uppskruvad till elva. Finns det dödkött att skära bort från det här nästan två timmar långa äventyret finner man det i de tårdrypande scenerna, inte minst mot slutet.
Men så länge filmen håller sig på tåget (och i drömmarna) är den oförutsägbar och fantasieggande, med en lurig demon som byter skepnad på häpnadsväckande sätt.
Miljöerna är böljande vackra och färgerna exploderar under striderna mot demoner. Inte når filmen samma nivå som ”Your name” (2016), en annan oerhört populär animerad, japansk historia där tonåringar går igenom känslokaos, men det är värt en titt om man söker något annorlunda på bio.
Filmen har biopremiär på fredag, den 18 juni.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.