Varm film om människorna längs vägen till ingenstans
Uppdaterad 07.55 | Publicerad 07.43
Vägen till ingenstans
Regi Johan Palmgren.
En bit av Sverige där tiden tycks ha stannat.
Johan Palmgren skildrar i sin film livet kring en väg som inte går någonstans.
DOKUMENTÄR. Filmtitelns väg började byggas på 1950-talet. Skulle gå mellan Kiruna och Norge. Men den blev aldrig färdig. Den två mil långa vägen går bara mellan fem små byar norr om sjön Torneträsk. Människorna där, en del av dem samer, är avskurna från övriga världen, om de inte tar skotern över sjön eller båt på sommaren. Men då stormar det ofta. Flera båtar har kapsejsat och folk har drunknat.
Börje Salming (1951-2022) var traktens kändis. Han återvände ofta dit för att fiska.
Regissören Johan Palmgren har följt folket i byarna i tre år. Mer eller mindre närgångna porträtt av personer i olika generationer som lite grann lever i ett Sverige som det såg ut för många år sedan. Ungefär som de gamla bilar de åker omkring i. Eller som står som skrot utanför husen.
När en person skriver brev till kommunen om att vägen borde anslutas till det stora vägnätet, blir det nobben även i nutid. Det kostar för mycket. Men jag är inte säker på att byarnas invånare, som alla skildras med stor värme, skulle levt så annorlunda ändå.
Nu i dagarna har Anders Sundelins biografi om kultförklarade artisten Kjell Höglund släppts. De filmen handlar om tycks leva efter måttot som han sjunger om i en låt: Man vänjer sig.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.