Actionspäckat och skräckfyllt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-19
Harry Potter och dödsrelikerna del 1
FANTASY Många nyanser av svart. Näst sista Harry Potter-filmen inleds dystert och sedan blir allt värre. Här finns deppigt drama, krypande rysningar och bitvis är det ren skräckfilm. Den som är rädd för ormar bör blunda eller stanna hemma. Det kräldjuret är ingen liten snok.
Allt är stort i nya Harry Potter. De onda krafterna är på väg att ta över världen och de tre unga huvudpersonerna tar i inledningen farväl av sina nära. Inte för att resa till Hogwarts, den charmiga skolan har ingen plats nu. I?stället är det flykt runt riket för Harry Potter och hans vänner, ständigt jagande av Voldemorts underhuggare och nya makthavare som förvandlat deras värld till en fasciststat. Förhör och utrensningar mot de som inte har rent magiskt blod.
Ibland rörigt. Olika saker som ska letas upp och förstöras. En väldigt massa förklaringar. Trollstavar och medaljonger, märkliga Mystiska ljus. Ett svartsjukedrama som inte övertygar. Det blir långtråkigt med de tre tonåringarna i vildmarken. Två av huvudpersonerna hånglar med bara överkroppar i en mardrömsscen, men de ser mest ut som datoranimerade effekter.
Action och spänning fungerar bättre.
Ibland känns det som ”Mission: Impossible” (en kupp mot ministeriet), ibland som ”Bourne” (en biljakt), ofta som ”Sagan om ringen” (en medaljong med ond kraft som gör bäraren på dåligt humör). Mitt i filmen kommer en animerad saga, ett snyggt skuggspel.
Bra skådespelare från brittiska A-listan. Nya nu är Peter Mullan, Bill Nighy och Rhys Ifans. Men tidiga centrala figurer som Snape ( Alan Rickman) och Hagrid ( Robbie Coltrane) skymtar bara i hastiga scener.
J K Rowlings böcker har en bra rytm, hon ger sig tid att förklara och pausar ibland med humor och värme. Den sjunde filmen är stundtals överlastad och kaotisk, stundtals seg.
En byggsten i ett märkligt filmprojekt där vi sett några barn och en fantasivärld växa upp under snart tio år. Ett långt förspel till nästa års final.