Nya Beck är actionfylld – men alldeles för banal

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-25

Persbrandts Gunvald Larsson framstår allt oftare som huvudperson i ”Beck”-filmerna.

Film 25 i serien, som borde byta namn från Beck till Larsson.

För Gunvald Larsson är huvudperson i fler avsnitt, i takt med att Mikael Persbrandts rollfigur blivit populärare.

Kanske ett tidens tecken att gilla en polis som tar lagen i egna händer.

Full fart från start till mål. Filmen börjar springande när en kvinna med sin son försöker komma undan jagande typer. I mitten en påkostad biljakt genom centrala Stockholm och ner i Frihamnen. Här finns skottlossningar och slagsmål.

Filmmakarna leker Hollywoodaction med hyggligt resultat. Men när logiken sviktar mattas spänningen. Poliserna hinner inte göra något polisarbete. Gunvald ska springa omkring och alla andra ska skälla på Gunvald.

Gunvald Larsson kan allt. Till och med köra bil fortare än en helikopter och han rattar från Stockholms innerstad till en plats 150 kilometer norr om stan på några minuter.

Svajig säkerhet

Säpo och brittiska MI6 misstänker att en internationell terroristgrupp ska slå till. Beck är snuvig. Gunvald Larsson försöker hjälpa en norsk kvinna som han älskade för tio år sedan och som nu verkar inblandad i något kriminellt. Det handlar om den svajiga säkerheten på svenska kärnkraftverk.

Här finns intressanta trådar, men när det drar ihop sig till final blir allt banalt.

Klyschigt privatliv

Jag tycker annars Beck-serien blev bättre med åren. Poliserna som spelats av Stina Rautelin, Malin Birgersson och Marie Göranzon har fått ta plats, men är nu borta. Den senaste seriens åtta filmer är bland de bästa, med en sidohistoria kring Gunvalds förhållande till Martin Becks dotter.

I nya biofilmen får också Gunvalds privatliv stor plats, men då slår det över och blir klyschigt. En van biobesökare är steget före poliserna när det gäller att dra slutsatser även där.

Att Säpo skildras som klantar är en svensk tradition från Sjöwall-Wahlöö till Jan Guillou och Leif GW Persson. Här presenteras säkerhetspolisen som dummingar som våra hjältar förstås ska trotsa och undanhålla information ifrån.

Det lustiga med intrigen i ”Beck – i stormens öga” är att Säpo faktiskt har rätt när krutröken lagt sig. Annars liknar filmen många andra vilket understryks av den intetsägande titeln.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln