Det luktar skämt – på helt fel sätt

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-11

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Åsa-Nisse – wälkom to Knohult

KOMEDI Det är roligare att läsa rollistan än att se filmen.

Förutom storheterna i faktarutan medverkar tre kul ess: Johan Rabaeus som handlare Sjökvist samt Sissela Kyle och Ann Petrén som fruar till Åsa-Nisse och Klabbarparn. Här syns utomordentliga Claes Månsson, Brasse Brännström och Annika Andersson.

Det kommer mera. Sofia Helin med kul östgötsk dialekt. Allan Svensson, David Batra, Stig Grybe, Johan Wahlström, Sven Melander och Peter Apelgren. Hanna Lindblad sjunger.

Tyvärr kan manuset inte matcha de medverkande. Tyvärr är filmen alltför lik de antika Åsa-Nissefilmerna som sövande segt prickade in försök till lustigheter. Tunn action och dåliga specialeffekter.

Åsa-Nisse råkar hitta ett oljefynd när han borrar ny brunn. För att Eulalia ska sluta vattna med hembränt. Det elaka skånska oljebolaget med skurken Johan Glans vill komma åt hans borr och oljan.

Glans tvingar regeringen att hjälpa till. Lilla Knohult, som enats i oljeglädjen, blir självständigt.

Ett exempel från Åsa-Nisse anno 2011. Det förstör inte spänningen:

När Sissela Kyles rollfigur pratar om tv-kanalen Discovery uttalar hon det Disco Very.

Har vi skrattat klart?

Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar skrev manus. Dorsin har fått en kul roll som militant hemvärnsman.

Här finns mossiga humorförsök som när en skenande älg med smålänningar på ryggen hamnar mitt i hästtävling. Komikern Per Andersson är löddrande kommentator i den scenen och rabblar hästnamn som är nästan skojiga.

Älgen är en av flera specialeffekter som inte övertygar.

Andra ålderdomliga grepp som gör comeback i nya Åsa-Nisse är det mytiska västernstraffet att doppa någon i tjära och fjädrar.

Manusförfattarna har letat lustigheter i ett mycket gammalt skämtlexikon.

”Wälkom to Knohult” framkallar stela leenden, som när man ser en släkting uppträda på skolavslutning. Fläckvis skratt.

Det kunde blivit en ”Det våras för Åsa-Nisse”. Men den här sortens svensk filmkomik är fortfarande djupfryst och Henrik Dorsins upptiningsförsök luktar skämt. På fel vis.

Följ ämnen i artikeln