Recension: Säg aldrig aldrig

Publicerad 2014-10-03

TRYGGT Michael Douglas och Diane Keaton vet vad de sysslar med.

Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus Betyg: 1 av 5 plusBetyg: 1 av 5 plus

Säg aldrig aldrig

Regi Rob Reiner, med Diane Keaton, Michael Douglas, Frances Sternhagen, ­Sterling Jerins.

KOMEDI En grinig gammal gubbe, en charmig kvinna som sjunger på ­klubbar men är osäker på sin talang. Michael Douglas och Diane Keaton gör rollerna perfekt. Rob Reiner är ett proffs som är skicklig på romantiska komedier, och spelar själv en lustig biroll som vemodig figur. Det har han också gjort förr.

En ny film, men mycket känns välbekant. Det är inte det sämsta.

Vi är i den välbärgade småstaden Bridgeport i Connecticut norr om New York. Michael Douglas spelar en mäklare som ska dra sig tillbaka och nu ska sälja sin egen lyxvilla. Hans fru är död, han är arg och bitter och vill inte ens prata med sin vuxne son som haft narkotikaproblem.

Nu ska sonen i fängelse och har ­ingen annan att lämna sin dotter till. Den bittre mäklaren måste bli en ­motvillig farfar, ungefär som Mikael Persbrandts rollfigur i ”En sång från hjärtat”. Men trots vissa problem är det här en soligare historia.

Diane Keaton spelar ny granne till Michael Douglas. Hon är förstås ­rarare mot den lilla flickan och hon kämpar med att sjunga gamla ­godingar till lättlyssnat jazzkomp. Evigt ­gröna låtar som ”It could ­happen to you” och ”Cheek to cheek”, Bonnie Raitts ”Something to talk about”.

Romantiska sånger, romantiska drömmar. Precis så är ”Säg aldrig ­aldrig”.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln