Svenskarna tog över filmfesten i Cannes: ”Fantastiskt”
Publicerad 2013-05-21
Här tar Håkan Hellström över – och tokhyllades av filmeliten
CANNES. Svenska Filminstitutet firade 50 år med buller och bång.
Men kvällen – den var Håkan Hellströms.
Popstjärnan gjorde succé med sitt framträdande och tokhyllades av de svenska kändisgästerna.
– Helt fantastiskt, säger Bill Skarsgård till Nöjesbladet.
Svenska Filminstitutet har funnits i ett halvt sekel.
Det skulle naturligtvis firas ordentligt.
900 gäster hade samlats för kalaset. Däribland fanns många svenska skådisstjärnor, som Lena Endre, 57, Kjell Bergqvist, 60, och Alicia Vikander, 24.
Två av årets mest uppmärksammade svenska filmer har en musikalisk puls.
Kände igen låtarna
”Känn ingen sorg” är byggd kring Håkan Hellströms sånger, ”Monica Z – ett lingonris i cocktailglas” ligger nära Monica Zetterlunds liv.
Båda filmerna har drama och kärlek och drömmar om ett annat liv.
Och musik. På måndagskvällens konsert inledde Edda Magnason och sjöng ”Sakta vi gå genom stan”, ”Bedårande sommarvals” och ”O vad en liten gumma kan gno”.
Bra tänkt för en internationell publik som kan känna igen ”Walking my baby back home”, Toots Thielemans ”Bluesette” och ”What a little moonlight can do” som originalmelodierna.
Edda Magnason är en fantastisk sångerska och påminner om Monica Zetterlund, men har ändå sitt eget uttryck.
Håkan Hellström är en mer okänd storhet utanför Sverige, men hans energi och utstrålning talar alla språk.
Förutom ”Känn ingen sorg” gjorde han och Adam Lundgren ”Kom igen Lena” och ”En midsommarnattsdröm”. Adam Lundgren spelar den Hellström-aktiga huvudpersonen i filmen, och sjunger på soundtracket.
Framträdandet fick en enorm respons av de samlade gästerna.
”Makalöst bra”
– Vad tror du? Helt fantastiskt, säger Bill Skarsgård till Nöjesbladet om konserten.
Sverrir Gudnason, 34, stämmer in:
– Det är makalöst bra, säger han.
På sitt sätt en oförglömlig kväll. Det lär vara enda gången de här sångerna görs på det här viset. Åtminstone på den här platsen.
Gott om konflikter
Svenska Filminstitutets historia har inte varit en sång- och dansupplevelse, och det finns gott om bråk och konflikter under de 50 åren.
Men för stunden: ingen sorg, varken i Göteborg eller Cannes.