”Jag är nog en curlingmamma”

Hon är ingen sopa på curling. Snarare olympisk mästare — två gånger om.

Grattis Anna Le Moine, nu är du även Veckans kex!

– Tack så hemskt mycket! Jag har inte riktigt koll på kriterierna för att bli Veckans kex – men det låter positivt – så det blir jag väldigt glad för.

Vilken var din plan för att sopa banan med de andra mästarna?

– Jag hade ingen speciell taktik utan gick in för att bara njuta och ha roligt. Men mitt mål var att åtminstone komma bland de fyra bästa.

Vilken typ av utmaningar var du skrajast för?

– Den största utmaningen var att tävla individuellt eftersom jag är van att tävla med ett lag. Så att stå på startlinjen själv, utan mina lagkompisar, var det värsta.

Vem av de andra kom du bäst överens med?

– Jag kom väldigt bra överens med Magnus och Annichen. Annichen efterom vi bodde ihop, hon är en klok och härlig person som jag gillar jättemycket, och Magnus är en lekfull pojke i vuxen förklädnad.

Vem överraskade dig mest?

– Jag hade tänkt att Annichen skulle vara mer tillknäppt och svåråtkomlig, likaså Gunnar. Men det var de ju inte alls!

Om du vinner: vem av de andra mästarna segerkysser du helst?

– Håkan Loob skulle jag vilja kyssa i sådana fall.

Vilket av dina OS-guld var härligast att vinna?

– Det första. Det var en så bubblande glad känsla. Andra gången var det mer stolthet – att vi kunde göra det en gång till. Vi hade kämpat ännu hårdare då.

Var förvarar du medaljerna?

– På en hylla i mitt kök, så jag kan se dem varje dag.

Och vem får ärva dem?

– Haha, det får nog bli min lilla dotter Nora som är 2,5 år.

Är du en curlingmamma?

– Ja, jag har insett att jag nog är det. Ibland bestämmer hon vad som ska göras – och så gör jag det åt henne helt enkelt. Så lite så är jag. Men jag hoppas det förändras med åren.

Dubbel OS-guldmedaljör – och civilingenjör till vardags. Du inser att du får vem som helst att drabbas av prestationsångest?

– Oj, det är inget jag har tänkt på. För mig har det varit självklart att ta en akademiutbildning. Jag är en ganska spontan och öppen person utan prestige på något sätt – så jag tror inte att folk tänker ”oj, där är hon med dubbla OS-guld och en civilingenjörsexamen”. De ser förhoppningsvis bara en trevlig tjej.

Hur välputsat golv har du hemma?

– Den frågan har jag fått väldigt många gånger! Det är fint, jag vill ha det städat, men vi har en person som gör det jobbet åt oss där hemma.

Du har fått nog av att sopa själv?

– Haha, ja precis.

Hur mycket tjänar du som elitcurlare egentligen?

– Man är rik på medaljer, men inte på pengar.

Inga hockeylöner?

– Absolut inte. Vi får ekonomiska medel från Sveriges Olympiska Kommitté, en del sponsorpengar och prispengar. Men det går inte att jämföra med till exempel hockey.

Vilken känd person skulle du helst vilja sopa till?

– Nä, jag kommer inte på vem det skulle vara. Jag har aldrig slagit någon och kommer aldrig att göra det heller.

Le Moine betyder ”munken” på franska. Är du religiös?

– Nä, inte i den bemärkelsen att jag går i kyrkan och tror på Gud – men jag betalar kyrkoavgiften och tycker att det är fint att vi har kyrkor och att folk nyttjar dem.

Vad kommer namnet från?

– Det är från 1600-talet, ett vallonnamn från Belgien. Min mans familj har försvenskat det lite och uttalar det ”Lemon”. På OS i Vancouver gick jag faktiskt fram till ett franskt landslag under en middag och frågade hur de uttalade mitt efternamn för att få det korrekt.

Har du någon smaskig OS-skandal att bjussa på?

– Nja, det är ju fester efter tävlingarna och så, men jag har inget att berätta därifrån. I Vancouver var det en man som streakade och sprang naken över curlingbanorna. Så det händer ju lite roliga saker i den här sporten, trots att många tycker den är långsam och tråkig.

Ja, hur ofta får du höra att curling inte är en ”riktig sport”?

– Inte så ofta. Vissa tycker att matcherna kan vara lite väl långa, ibland håller de ju på i tre timmar, men det är inte många som vågar säga att det är en trist sport längre.

Det krävdes två OS-guld för att motbevisa dem.

– Ja, lite så känns det. Vi har fått visa att vi också ska tas på allvar. Och det är otroligt stort i Kanada, där visas det på tv hela tiden. Det är bara Europa som inte fattat grejen fullt ut än.

Hur träffades du och Mattias?

– På jobbet! Han är ingenjör. Vi träffades precis innan OS i Vancouver 2010. Sedan gick det fort – vi gifte oss och fick barn väldigt snabbt.

Vad föll du för hos honom?

– Att han var så charmig och hade en härlig blick.

Vill ni ha fler barn?

– Jag har två bonusbarn, Mattias barn sedan tidigare, så jag är trebarnsmorsa varanann vecka. Det är väl det som avgör lite. Men vi har inte riktigt bestämt oss.

Du fyller 40 nästa år! Hur nära är krisen?

– Ja, det stämmer. Åh, herregud. Den kommer nog krypandes nästa år tror jag, när det börjar närma sig mer. Jag känner mig absolut inte som 40. Men efter att ha varit med i ”Mästarnas mästare”, där jag sett hur ungdomlig man kan vara vid 50 och 60 år, vet jag att det går att bevara ungdomligheten. Så jag har fått stora idoler i de jag tävlat mot.

Pest eller kolera. Smälta ner alla dina medaljer för att gjuta en byst av Micke Leijnegard – eller byta ut armarna mot två curlingkvastar?

– Haha, mina armar vill jag ha kvar – så jag får nog smälta ner medaljerna och göra en Micke av dem. Han är ju vacker, så det är helt okej. Han skulle få stå i sovrummet eller vardagsrummet i sådana fall.