Ica-profilen om pappans självmord
Magnus Skogsberg: Han flydde från vårdhemmet
Uppdaterad 2022-03-18 | Publicerad 2022-03-08
Magnus Skogsberg var 21 år när hans pappa tog sitt liv.
Nu berättar skådespelaren och Suicide Zero-ambassadören om den svåra tiden.
– Han flydde från vårdhemmet han var på och gjorde ett tågsuicid.
Magnus Skogsberg är för de flesta mest känd som karaktären Sebastian i Icas reklamfilmssåpa.
Det är dock ett ”extrajobb”, vid sidan om driver han flera företag som bland annat producerar koncept, film och handblåsta ljuslyktor. Och så är han en sång- och dansman som klev ut ur den showgarderoben ganska sent.
Nu ska Magnus Skogsberg ge en föreställning på Stadsteatern i Stockholm som är sprungen ur det faktum att hans pappa tog sitt liv när Magnus var 21 år. Den heter ”Tjeinch” (change) och handlar om förändring.
– Föreställningen på Stadsteatern är en utveckling av min Youtubekanal. Den handlar bland annat om hur man överlever och mina erfarenheter av suicid. Jag gjorde föredrag för Suicide Zero där jag slängde in lite musik och det var då jag tänkte att det här kan vara en föreställning med mer underhållning och mindre självmord.
– Jag tycker också man har ett ansvar i livet när inte är rädd för att tala om obehagliga saker, att faktiskt prata högt om det, säger han till Aftonbladet.
Blev deprimerad
Magnus Skogsbergs pappa drabbades av flera motgångar i livet, något som gjorde honom deprimerad.
– Han drabbades av motgångar i en tid då mansidealet var helt annorlunda. Det var en sjuk tid och långt innan män ”fick” vara känslosamma. Jag växte upp i en tid när även skilsmässa var skamligt och min pappa drabbades av en depression som delvis var kopplad till det.
– Sedan blev han omplacerad och började långsamt dricka sprit för att trösta sig och mamma kunde inte riktigt rädda honom. Han var i sin bubbla, han kunde inte prata om det som hände. Sedan hade han förstås en underliggande psykisk ohälsa.
Det gick så långt att pappan hamnade på ett vårdhem, något familjen var glada för. De kunde andas ut i tron att han var på ett säkert ställe.
– Som många självmord så är det spontanhandlingar efter mycket ensamt grubbel med suicidtankar. Han flydde från vårdhemmet han var på och gjorde ett tågsuicid. Jag har läst tillräckligt mycket om suicid för att förstå att det är en depression, och att det är en tanke att man inte tycker att livet är värt att leva som har malt i huvudet.
”Hamnat i ledsamhetsperioder”
– Men spontanhandlingar går att förhindra och kräver strukturella förändringar. Både i hur vi handskas med depressioner men också hur vi bygger våra samhällen. Jag är till exempel dagligen irriterad för att vi inte har glasdörrar på tunnelbanan när tågen kommer rusande. Bygg om dem nu!
Han fortsätter:
– Budskapet som Suicide Zero går ut på är att vi måste våga fråga hur vi mår och göra det på riktigt utan att vara rädda för svaret. Vi har ”Våga fråga”-kurser som lär oss kommunicera med våra medmänniskor och suicidtankar.
Det är 40 år sedan nu. Hur minns du den tiden?
– Jag har en idé om att när någonting väldigt starkt händer så kan du inte ta in allt på en gång, och jag tror både hjärna och hjärta skapar ett brosk som gör att du kan ta itu med saker senare. Jag har hamnat i ledsamhetsperioder tio-femton år senare där jag själv behövt söka hjälp som har skapats av mycket banala saker. Till exempel när en ung kille som jag var kär i inte ville ha mig.
Magnus Skogsberg är ambassadör för organisationen Suicid Zero och han kallar sig själv för en ”survivor av sorg orsakad av självmord”.
– Jag har bestämt mig för att vara ambassadören som förkroppsligar överlevandet. Det hände för så länge sedan och jag tycker att jag både har överlevt och överlevt idén om att jag själv skulle vara suicidal. Man är nämligen riskgrupp om man är närstående till någon som har tagit sitt liv.
Är en orolig person
Har du varit orolig för det?
– Ja, jag är en ”worrying kind” som Ola Salo sjunger om. Det kanske inte syns utanpå, men jag är en ganska orolig person. För åtta-tio år sedan kom det över mig att nu håller jag på att bli precis så gammal som min pappa skulle ha blivit, och min kropp reagerade som om mitt liv höll på att ta slut. Det var som en linjal där jag var inne på den sista centimetern och jag undrade vad jag skulle göra. Då kanaliserade jag det och startade min Youtubekanal ”Tjeinch”.
Hur mår du idag?
– Jag mår bra, men jag kommer alltid vara en sökare. Jag är 60 år nu och ser fram emot en rolig ålderdom, men jag tänker på att man blir äldre. Vi har inga barn vilket gör det speciellt. Jag har ingen jättelängtan efter barn, men jag är bra på att ”adoptera” barn på stan. Jag har anställda som är 24-25 år och jag tror plötsligt att det är mina barn, jag får intala mig själv att det inte är det.
Du är gift med din man Leck, hur viktig har han varit i det här?
– Han kom in med en väldigt bra tajming. Då var jag klar med det absolut värsta, han fick en någorlunda hel man. Det var inte ett fullständigt renoveringsobjekt. Nu har vi varit ihop i 28 år snart, men han säger att det inte är tack vare mig. Haha! Jag vet att jag är högst delaktig i det som är ”vi”. Men jag jobbar lite mer under cover.