SR-profilens liv har rasat samman – efter indragna hjälpen
Publicerad 2016-04-27
Kommunen vägrar Katarina Hahr hjälp: Ska jag be kollegor om hjälp för att gå på toaletten?
SR-profilen fick hjälp i 20 år.
Men efter att Stockholms stad drog in stödet till Katarina Hahr har hennes liv rasat samman.
– Det har blivit mycket bråk hemma, säger hon.
Katarina Hahr, 54, är blind och fick assistenthjälp för att kunna klara vardagen och jobbet som journalist på Sveriges Radios P1.
Men efter 20 år drog Kungsholmens stadsdelsförvaltning i höstas in stödet, vilket har fått hennes tillvaro att rasa.
– De verkar tycka att min man ska arbeta oavlönat som assistent även om han aldrig tillfrågats. Men vad hamnar jag i för situation om han ska vara min assistent? Han har ett heltidsjobb, reser mycket och jobbar sent. Dessutom vill man kunna ha sitt eget liv även i en relation, säger hon.
I dag har hon 29 timmar hemtjänst i månaden, från 165 timmar tidigare. Samtidigt kämpar hon med att klara rollerna som journalist, hustru och mamma.
– Det har varit tufft, det har varit mycket bråk och konflikter hemma. Min man har inget eget liv längre, helgerna går åt till att läsa min post, hitta och sortera saker. Jag käkar lugnande på nätterna för att kunna sova, jag är jätteorolig. Jag har inte varit på apoteket eller utomhus alls på två månader, säger hon.
”Ska Örjan Ramberg hjälpa mig på toa?”
Även om själva intervjuerna går bra kräver allt praktiskt runtomkring att hon får hjälp.
– Vi har precis bytt lokaler så jag har stått och ropat "var är jag?", jag hittar ingenstans. Förra veckan rasade jag ner för en trappa, jag har blåmärken över hela benen, säger hon.
– Om jag är jobbar, ska jag be Örjan Ramberg att hjälpa mig till toaletten? Det går inte att ha ett arbete och samtidigt använda kollegor och intervjupersoner som assistenter, säger hon.
Det indragna stödet beror på att Kungsholmens stadsdelsförvaltning numera gör en strängare tolkning som utestängt henne från hjälp via LSS där de anser att hon inte har de ”stora betydande svårigheter i den dagliga livsföringen” som krävs. Hon hänvisas då till den mindre hjälp man får via Socialtjänstlagen.
”De grillade mig i två timmar”
Katarina Hahr har därför gjort en kartläggning av sitt behov av hjälp under tvisten med Stockholms stad med utlåtande från läkare och arbetsterapeut.
I fredags mötte hon stadsdelsförvaltningen i rätten.
– De grillade mig i nästan två timmar om nästan hela mitt liv. Det känns uppenbart att kommunen inte gjort något underarbete, de har bara gjort det här på rutin.
Hennes advokat Mathias Blomberg menar att förvaltningens utredning ”i bästa fall att betrakta som mycket bristfällig”.
– De hänvisar till nåt avgörande som inte självklart är vägledande. Tyvärr är det en total avsaknad av insikt om vad det här innebär, när man gör en såpass ingripande åtgärd måste man ha ganska torrt på fötterna och det har de inte, säger han.
– De har lyckats ganska väl med att förstöra Katarinas liv, det är anmärkningsvärt att det får gå till på det viset. Det pågår ett angrepp mot hela LSS-reformen.
Kommunen: ”Missnöjda kan överklaga till domstol”
Anna Ljungquist är chef vid enheten för personer med funktionsnedsättning vid Kungsholmens stadsdelsförvaltning och vill precis som förvaltningen tidigare inte ”uttala sig i personärenden”.
”Rent allmänt kan jag säga att de beslut som vi fattar bygger på vår bedömning av den enskildes behov av insatser. Vi beviljar således varken mer eller mindre insatser än vi anser att den enskilde har behov av”, skriver hon i mejl till Nöjesbladet.
Är det rimligt att kräva det av en heltidsjobbande partner till till exempel en synskadad person?
”Som jag har nämnt tidigare kommenterar jag inte personärenden. Jag vill dock framhålla att vi, när vi gör våra bedömningar, följer rättspraxis gällande makars ansvar för det gemensamma hemmet.”
Ska inte våra skattepengar hjälpa just sådana här fall, personer som inte klarar av att leva sina liv utan den typen av basal hjälp?
”Självklart är det så att delar av våra skattepengar ska gå till att hjälpa dem som inte klarar sig själv i vardagen. Vem som ska beviljas hjälp och vilka insatser dessa personer ska erhålla är dock något som måste prövas individuellt från fall till fall. Om den enskilde personen inte är nöjd med det beslut som kommunen fattat kan personen överklaga beslutet och få sin sak prövad i domstol.”
Dom kommer senast 13 maj.