Eva Röse: ”Även män drabbas av pissiga mansideal”

Ett år sedan skådespelarnas upprop #tystnadtagning

Mathilde Albinsson

Uppropet #tystnadtagning fick ett enormt genomslag i Sverige och utomlands.

Nu, ett år senare, firar Eva Röse dess framgång.

– Det finns ord och ett språk plötsligt, och en tystnadskultur som är bruten för alltid. Det är ju för fan helt otroligt, säger hon till Nöjesbladet.

703 kvinnliga skådespelare samlades i det gemensamma uppropet #tystnadtagning, som publicerades i Svenska dagbladet den 8 november förra året.

Bara dagar senare hade antalet skådespelare vuxit till 804 stycken, som den 19 och 20 november tog plats på scener runt om i Sverige för att läsa upp sina vittnesmål.

I går firade Eva Röse, en av skådespelarna som ingick i uppropet, årsdagen av manifestationen. På plats på ”Mama-galan” hyllar hon alla mammor och kvinnor – och berättar vilket avtryck hon ser att #tystnadtagning och hela MeToo-rörelsen satt på Sverige.

Blev hotad av manlig kollega

– Jag ser att det satt avtryck eftersom vi har ett samtal om det, du ställer frågor om det, jag talar i riksdagen om det och många andra med mig. Vi kan tala med våra barn, våra manliga vänner, pappor, morfäder. Det finns ord och ett språk plötsligt, och en tystnadskultur som är bruten för alltid. Det är ju för fan helt otroligt, säger hon och spricker upp i ett leende.

Eva Röse syns för tillfället i serien ”Livet på Dramaten” på SVT Play. Där vittnar hon om mansväldet i teatervärlden. En gång hotade en manlig skådespelare med att slå henne i ansiktet, när hon protesterade mot oproffsigt beteende.

– Det var ett bord mellan oss, men det var uppenbart en väldigt hotfull situation. Dagen efter ville han skoja bort det på scenen genom att komma upp bakifrån och trycka sig mot mig och skoja lite. Ungefär som att vi hade ett samlag bakifrån. Det var ett bra sätt att bli kompis, säger hon i programmet.

Med vilka känslor i kroppen var det ni skickade in uppropet till Svenska dagbladet?

– Ett. En känsla av förvåning att vi inte hade gjort det tidigare. Två. Varför är alla så förvånade? Det var en känsla av sorg och ilska, men också väldigt mycket hopp. Känslan av att man drar undan mattan och drar upp persiennerna på samma gång, när man också måste rannsaka sig själv och inse vilken värld man blivit fostrad i och känna mäktet i att vi faktiskt kan förändra den.

Vad var droppen som fick bägaren att rinna över för dig?

– Det var nog att vi alla samlade oss. Att det var några som började dra igång och att sen vittnesmålen kom in. Man insåg att det här är ingenting som handlade om en gränslös bransch, skådespelarbranschen – som inte alls alltid är gränslös – det handlar om hela samhället. Det handlar om Sverige. Det handlar om alla arbetsplatser. Och det handlar framförallt om hela världen, att det inte är en kamp män mot kvinnor. Att det inte är ett krig män mot kvinnor, utan att det är en global rörelse för mänskliga rättigheter.

Hur blev efterspelet? Vilka reaktioner fick du?

– Jag upplevde nog lite förvåning överallt. Det var som att folk var yrvakna och nyvakna. Framförallt väldigt många män, som faktiskt inte hade förstått hur det ser ut. Och väldigt många kvinnor och flickor som kände att de inte behövde vara ensamma längre. Det handlar ju inte bara om sexuella övergrepp, utan att förringa det. Det handlar otroligt mycket om makten också. Maktmissbruket.

Hur var stämningen på jobbet efter det?

– Den var bra, säger Eva Röse efter en stunds funderande.

– Det var väldigt mycket samtal. Som att gå lite på gungfly, men väldigt öppet. Även män drabbas av pissiga mansideal, så många ville nog diskutera och tala med varandra. Några kanske var lite rädda. Men det kan de ju få vara.

Framöver är Eva Röse även aktuell i nya serien ”Heder”, som handlar om fyra kvinnliga advokater som kämpar för kvinnliga rättigheter.