Josef Fares sjunger dataspelets lov
För den som gillar falsk blygsamhet vill jag utfärda en varning för Josef Fares sommarprat.
Här framträder en man fullkomligt sprängfylld av självförtroende, på gränsen till hybris.
Men så är han också lyckats gå från en framgångsrik karriär som filmregissör till en dito som utvecklare av dataspel.
Det är i första hand om detta hans Sommar handlar.
Fares berättar hur han efter framgångarna med ”Jalla Jalla” och ”Kopps” kände hur prestationsångesten växte och passionen för filmmakandet försvann.
Istället hittade han en ny arena för sin kreativitet.
Han ger en inblick i hur svårt det är att få en chans hos något av de etablerade bolagen få att utveckla ett dataspel. Men han får in en fot och framförallt har han en idé om vad han vill göra som han med en dåres envishet vägrar rucka på.
Passionen för dataspel är numera större än för film men han håller dörren öppen före en comeback.
Fares berättarstil är ledig, på gränsen till slarvig. Språket är rikligt kryddat med svordomar och jag tappar snart räkningen på hur många gånger han använder ordet ”sjukt”.
Men det finns en stark energi som gör det spännande att följa hans väg mot framgång i gamingbranschen även för en som likt mig knappt hållit i en spelkonsol.
I sin vilja att sjunga dataspelets lov blir Fares kanske lite väl ivrig. Stundtals låter han som en marknadsförare för spelbranschen när han försöker få alla att inse hur fantastiskt kul det är med dataspel och hur han tycker genren är nedvärderad i Sverige trots att spel är en av Sveriges främsta exportprodukter på kulturområdet.
Många sommarpratare brukar hylla sina föräldrar. Fares höjer istället sina två unga döttrar till skyarna. Han låter chockad över hur rikt och roligt föräldraskapet kan vara och håller inte igen när det gäller kärleksförklaringarna till sina två ögonstenar.
Men jag undrar vad hobbypsykologerna tänker om hans uttalade mål att snabbast möjligt uppfostra dem till entusiastiska gamers.
Snabbguide:
Skrytkvot: 
Skvallervärde: 
Känslostyrka: 
Humornivå:
Åh fan-faktor:
Första meningen:
”Jag satt ensam på flyget till Los Angeles och saknade min dotter”.
Sista meningen:
”Fan, vad jag älskar dom”.
3 typiska låtval
Marvin Gaye, Kim Weston – ”It takes two”
Capcom Sound Team – ”Guile's Theme”
Gustaf Grefberg, Sam Hulick – ”Farewell”