En smakfull kärleksförklaring – som hade funkat bättre på klubb
Publicerad 2012-06-08
NORJE. Den mest uppenbara invändningen först:
Imperial State Electric ska helst, precis som mycket annat, upplevas på en liten klubb. Gruppen är skräddarsydd för lokaler där det är så trångt att artisternas svett blandas med publikens.
Här, på festivalens näst största scen klockan tolv på dagen, blir avståndet för långt. Musiken ska vara ”in your face” och inte... någonstans där borta. Var då? Där! Till höger om merchandiseståndet.
Men utöver det finns det inte mycket att klaga på. Eller analysera, för den delen. Nicke Anderssons senaste kärleksförklaring till sin egen skivsamling är ett lika stort och självklart nöje som när björnen Baloo sopar in Mowgli i trästocken.
Det är powerpop och b-sidan av Beatles ”A hard days night”, snabba riff och smakfulla covers som Kiss ”Take me”, duckwalk-sväng och inget bullshit.
Konserten bevisar två viktiga saker:
Två trumset är tuffare än ett. Och tre gitarrer är bättre än, tja, två.
Imperial State Electric
Rock stage, Sweden
Rock Bäst: ”Leave my kitten alone”. Sämst: Thin Lizzys ”The rocker” är mer kul än bra.