Transdebatten behöver tv-världens bästa pappa
Pedro Pascal är en efterlängtad röst i en fasansfull tid
Pedro Pascal börjar att bli en klassisk tv- och filmstjärna.
48-åringen från Chile kan ensam bära upp en franchise.
Men det är ännu större när han pratar om sin syster.
I sin bok ”Cinema speculation” förklarar regissören Quentin Tarantino ofta den viktiga skillnaden mellan skådespelare och filmstjärnor.
Det finns många bra skådisar, men bara en Steve McQueen.
Han spelar inte en roll, han är.
Vad Tarantino vill ringa in är karisma.
Filmstjärnor kan i princip sälja in vilken historia som helst. Filmen behöver inte ens vara bra. Publiken betalar för att se Steve McQueen vara Steve McQueen. Personen, eller personan, är viktigare än handlingen.
Tom Cruise är ett annat och levande exempel.
Eftersom dagens filmhjältar ofta klär ut sig och gömmer sina ansikten bakom masker är återväxten av stjärnor som är större än sina filmer skral.
Pedro Pascal sitter inte uppe på samma höga tallegren som Cruise, McQueen och Streep. Men han börjar, via en rad stora tv-serier, att närma sig.
Pascal var fenomenal som incesthunken Oberyn Martell i ”Game of thrones” innan The Mountain tryckte in ögonen på honom och krossade hans skalle i en duell. Han var lika trovärdig som knarkpolisen Javier Peña i ”Narcos”.
Men det är tack vare Star wars-sagan ”The Mandalorian” och framför allt HBO-succén ”The last of us” som Pedro Pascal har blivit tv-världens populäraste pappa. Han får vuxna kvinnor, och säkert en del mogna män, att flämta i vinglaset.
Någon måste kanske alltid spela rollen som en ställföreträdande pappa för massorna. Pascal lyckas dessutom med att göra den våldsamma mansrollen mer sårbar, ambivalent och mångbottnad.
Han gör dock ännu större skillnad när han pratar om sin syster Lux. Hon arbetar också som skådespelare och kom ut som ickebinär för två år sedan, innan hon började sin transition till kvinna.
Det ska ses mot bakgrund av att transdebatten är ännu hemskare i USA än i Sverige. Inför sin kommande valkampanj fortsätter Donald Trump att attackera transmänniskor och hota deras rättigheter. Den lilla minoriteten har ingen plats i hans auktoritära vision av USA.
”Daddy is an ally”
Pedro Pascal blir en efterlängtad röst i en fasansfull tid. Många har åsikter om transpersoner, men få känner just en transperson på riktigt. Det ger debatten en kall distans. I Sverige har resultatet många gånger blivit fördomsfulla texter och Twitter-inlägg som sorgligt nog närmar sig beskrivningarna av homosexuella under Aids-pandemin på 80-talet.
När Pedro Pascal pratar om Lux kommer den som läser och lyssnar nära. Tillsammans uttrycker de en mänsklig kärlek och värme mellan två syskon. Jag hade kanske inte reagerat lika mycket om det inte var så ont om anständiga röster. Det självklara har blivit sällsynt.
I en intervju i magasinet Esquire får Pedro Pascal frågan om hur Lux upplever transhatet i USA. Han påpekar att han aldrig skulle prata för sin syster. Hon är den starkaste människan och personligheten han känner:
”Min beskyddande sida är dödlig, men jag behöver henne mer än hon behöver mig.”
Pedro Pascals framtid som skådespelare ser för övrigt intressant ut. Han ska bland annat spela in en queerwestern med Ethan Hawke.
Hbtqi+-rörelsen har redan gett Pascal en slogan:
”Daddy is an ally”.