Espinosa får alla att tala om kredd
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden
Vi i SöFo fick vår första representant i Melodifestivalen i lördags, spännande.
00-talets Stureplansblaj kanske är över, SöFo-kredd kanske är tillbaka.
SöFo, undrar du? Vad är SöFo?
Det kallas även SoFo, men jag gillar svenska ord, och betyder ”South of/Söder om Folkungagatan” och ligger i stadsdelen Södermalm i Stockholm. Området ringas in av Ringvägen, Renstiernas gata och Götgatan. Det tar en timme att gå runt, ungefär.
Man kan säga att SöFo länge varit Sveriges kreddmecka. I SöFo bor de som tycker att det glansiga Stureplan är en löjlig plats fylld av stekare, blajbloggare, vimmelpajasar, antifeminister, lökiga medieprofiler och wannabees.
Det är mer proggigt, indie, kulturellt och politiskt här i SöFo. Fortfarande.
SöFo kallades till ungefär 2001 för Skånegatan, som var mer än bara en bartät gata med svår pop och asexuell indierock, det var en mental plats. Det var konstnärligt. Alla spottade på hits. En låt kunde vara bra tills den blev en hit, sedan var den inte bra längre. Fråga mig inte exakt hur det gick till men så var det. Tv var det överhuvud ingen som tittade på. Hela kreddtänket var överdrivet och stelt, Skånegatan var ett lattefikande indietalibantillhåll, men samtidigt mycket vackert och ambitiöst.
90-talet var en överseriös reaktion på 80-talets yuppieera, och 00-talets fläk-ut-dig-själv-och-skit-i-andra-festival var en överdriven reaktion på 90-talet.
Det är nya tider nu, 90-talsretro men i modern tappning. Unga SöFo-hipsters bloggar om både veganism och ”Idol” utan att skämmas.
Och i helgen fick SöFo sin första indierepresentant i Melodifestivalen (jo, tidigare tävlande som Regina Lund och Alexander Bard bor här också men de räknas inte som indie) i Anna Maria Espinosa, även om hon rent formellt inte är skriven här.
Det var härligt. Lite som att Håkan Hellströms band kompar Luuk & Lindströms folkfest ”På spåret” i SVT.
Klart att Espinosa ska vara med i Mello – spelar ingen roll att hon kom sist – men det härliga med hennes deltagande var att alla började tala om kredd igen. Från tidningsintervjuarna till Lotta Bromé i ”P4 Extra” till recensenterna. Du som är kreddig, vad gör du i Mello?
Det var befriande.
Kredd hade aldrig varit så dött och borta som nyss, när det mesta varit nyliberalt och handlade om att få hits, cash, klick och goda siffror – skit i kvaliteten, in med sex, in med elakheter, in med ego, in med sälj!
Kredd – detta utdöda, hånade ord som kommer från engelskans cred, credibility, trovärdighet, som ofta i praktiken betyder ”fattig” men som i själva verket betyder ”bra, konstnärligt, innovativt” och därmed coolt – är nu plötsligt tillbaka.
Kanske är det så 2010-talet blir. Kanske är Stureplan och snabba cash på väg ut, kanske är det utbildning, politik, hjärta, kvalitet och kultur som blir den heta skiten på 10-talet.
Låt oss hoppas. Låt oss jobba för det. Låt SöFo ta täten före Stureplan igen.