Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Några få sekunder – sedan är någons självbild och trygghet raserad

Publicerad 2014-11-07

Näthatet och hoten har i dag en E4 in i folks liv.

När ska vi börja ta det på allvar?

Några sekunder, det är allt som krävs.

Efter de där sekunderna av vrede, av avundsjuka, av något som tar mer än några sekunder att förstå – men bara några få att formulera till ett vapen.

Pang.

Sedan har man raserat någons självbild och trygghet med en milli­sekunds knapptryck.

Näthatet är så utbrett i dag att folk börjar tänka ”jag får skylla mig själv”. Jag får ”skylla mig själv att jag har en internet­profil, att jag är offentlig, att jag har en tröja som någon inte gillar”. Man får ta det.

Som att jag också ska finna mig i att bli kallad ”din jävla hora, du är slut” på gatan när jag berättar ett skede av en händelse i förtid, precis som jag blev kallad exakt samma grej av samma anledning i en chatt på Aftonbladet häromkvällen.

Jag ser 13-åriga tjejer som öppet för­söker skydda sig mot näthatet genom att förminska sig själva. Lägga upp en bild och skriva ”jag vet att jag är ful, ni behöver inte skriva det, men kanske är det någon som tycker annorlunda”.

Jag har träffat en 14-årig tjej där näthatet förflyttade sig till att folk spottade på henne på gatan.

Bara sådär. Pang. På en sekund.

Bloggare har i flera år gråtit och bett om att få hjälp mot de dagliga påhoppen. Att tas på allvar. Frågat efter ett sätt att få hatet att minska, att sätta hinder på den där E4:an av hot utan hastighetsgräns.

Ingen verkar veta vad de ska göra. Hatarna sitter ju ”bara där”, bakom en skärm.

När ”Idol”-Fanny dödshotas, så vet hon inte ens om att hon kan, eller borde, anmäla.

Man tror att datorskärmen skyddar personen som blir hatad. Men den skyddar egentligen den som hatar.

Precis som ett ärr efter ett fysiskt angrepp, finns näthatet och påhoppen kvar där ute. På Facebook, på Instagram, i kommentarer, forum och bloggar.

Det är inte helt ologiskt att börja fundera på om vi borde ändra skolreformer, tänka: ”Var är våra ungdomar nu? Hur lever de? Var uppstår deras problem och var måste vi ta hand om dem?”. Det är inte helt ologiskt att tänka att snart, helst nu, införs lektioner i skolan som behandlar bemötande på nätet.

Några sekunder är också allt som krävs, för att tänka om, tänka rätt. Att sätta väg­bulor på E4:an.

Men vi måste göra det nu.