Valen till nattduellen är urtråkiga – skärp er nu
Fegheten snuvar oss på dramatik i ”Mästarnas mästare”
Jag har våndats hela eftermiddagen, druckit kaffet i ensamhet med bekymmersrynkan löpande som en ravin genom ansiktet, men nu i skymningen nått ett beslut.
Jag tycker att en elefant är större än en ekorre.
Det känns mest fair att säga.
Ungefär så hade det låtit om vi bett årets mästare sortera djur i storleksordning. För de är eftertänksamma och artiga, men därigenom urtråkiga när det kommer till valet av nattduellanter.
I avsnitt efter avsnitt presenteras tabellsegrarens uppgift som en klurig gåta, en inre kamp mellan rävspel och rättvisepatos, där resterande grupp förväntas darra av nervositet likt hängivna katoliker under konklaven.
Vinnaren förväntas bli Commodus, han med tummen i filmen Gladiator, det är hen som ska döda eller skona och... och sedan kommer André eller någon annan snubbe tillbaka och deklarerar att vi kör på nästsistan den här gången också. Det känns mest fair.
Bättra er eller lägg ner
När Frida Östberg pekas ut av Fredrik Lindström slår hon knut på sig själv för att inte kritisera, trots att hon tycks less på förutsägbarheten.
– Det är inte så taktiskt, men jag hade valt exakt samma.
Regelverket är i teorin inte så dumt, men ju fler fegval desto mindre relevant blir segerbonusen. För tänk på motsatsen, vilken rafflande tv det blivit om Lindström, som gled om Myhrer med minsta möjliga marginal, hade kastat ut alpinisten i nattduell. Vilket drama!
Men nä, ser vi ingen bättring i resterande avsnitt för den här säsongen borde produktionen förändra upplägget på något vis, så att vi slipper de där ensamfikorna och plågade blickarna mot horisonten medan resten av gänget för ännu ett tomt samtal om att man minsann inte vet hur den där rackaren tänker.
Slog någon sorts rekord
Säsongen är såklart redan bandad, men jag tycker att vi lägger ansvaret på de kvarvarande den här gången. Lev lite. Tävla. Ska ni få kvar privilegiet att skicka någon till ljusstavarna så högläs inte fakta utan välj er värsta rival.
Vi rundar av i dur.
Förra årets spänstigaste deltagare var Michel Tornéus som skuttade över lagbanans ribba. I år har vi fått en jämbördig prestation, men på andra ledden. Vid åsynen av en rödsvart gummiorm flög en svärande Linnea Torstenson sex meter åt höger, ner i en säng, med ett skutt som om det uppmätts hade förärats en plats på friidrottsförbundets hemsida.
Säga vad man vill om pranks. Men det där var kul.
