Känslofylld humorprinsessa
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Rädslor som både hinder och drivkraft.
Och det ständigt närvarande hotet från döden.
Christine Meltzer kastade ett brett nät kring sina lyssnare.
Det var förmodligen smart att hålla inledningen om mötet med kungen och Silvia ganska kort.
Christine Meltzers imitationer av drottningen är visserligen moderna svenska humorklassiker, och tanken på att hon faktiskt stod och skakade tass med kvinnan vars språksvårigheter hon roat oss så kungligt med, är så klart kittlande. Men samtidigt är frågan hur mycket mer tugg om kungahuset vi orkar med för tillfället.
Jag inbillar mig att måttet är rätt rågat för de flesta just nu. Oavsett politiska åsikter.
Däremot hade åtminstone jag gärna hört lite mer om den notoriska imitatörens andra möten med människor hon drivit med.
De måste ju ha varit ganska många.
Och obekväma.
Men humoristen valde en annan, mer allvarsam linje.
Vilket väl egentligen är precis vad man ska vänta sig av någon som annars ständigt måste vara rolig.
Meltzer pratade om rädslor.
Om rädslor som hämmat henne, och rädslor som drivit henne.
Om rädslor hon överkommit, och rädslor som stannat kvar.
Och framför allt om den konstanta rädslan för döden – som väl är alla rädslors urmoder, och ju inte går att rationalisera bort.
Men som också gör varje dag viktig. Eftersom den påminner oss om att allting är förgängligt.
Meltzer pratade med andra ord om det mest allmängiltiga. Som samtidigt är det minst banala.
Och det kan inte ha varit många som kände sig exkluderade från den monologen.
Jag gjorde det i alla fall inte.