Jag önskar att Oasis inte är slut
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
LONDON. Önskar att jag har fel.
Önskar att Oasis inte alls är slut.
Önskar att bröderna Gallagher får regera sitt hemland i all evighet.
Det är mer än två månader kvar innan Oasis släpper sitt femte album, "Heathen chemistry".
Men i England känns det som att Manchester-kvintetten redan har legat etta på cd-listan i tre månader.
Liam och Noel Gallagher är, åtminstone medialt, nästan lika heta som under den grandiosa storhetstiden i mitten av 90-talet.
De regerar i tidningarna, på tv och i diskussioner runt bardiskarna hela det här landet tycks luta mot.
And I love it. För popvärlden har förmodligen aldrig varit roligare än under de där åren, när Noel inte kunde ta i en gitarr utan att komma på en klassisk melodi och ingen hade råd att ge ut en tidning utan att köra Gallagher-storys åtminstone fem gånger i veckan, och bara att få andas ett par gram av den gamla luften känns uppmuntrande.
Problemet är ju att det inte funnits något att backa upp hypen med på fyra, fem år.
De alltjämt våldsamt underhållande intervjuobjekten Liam och Noel erkänner numer att både "Be here now" och "Standing on the shoulders of giants" var misslyckade och hur gärna fansen - aggressivt lojala, kan jag meddela - än vill tycka annorlunda är nya riff-festen "The hindu times" ingen ny "Some might say" den heller.
Men man kan ju ändå hoppas.
Inte på att det ska bli precis som då, för det är omöjligt - bröderna är numer bekväma mångmiljonärer och kan aldrig mer frammana den hunger och det revanschbegär som drev dem på de där två första, magnifika albumen.
Men kanske rymmer det kommande albumet ändå några riktigt stora poplåtar.
Det vore härligt. Världen är så mycket roligare när den låter sig domineras av Liam och Noel Gallagher.
* * *
Sahara Hotnights "Jennie Bomb" ges ut med ett knäckande snyggt omslag.
* * *
Stackars Ipswich.
Det var verkligen inte straff.
* * *
Att åka tåg mellan London och Cardiff är, delvis, som att åka genom en Led Zeppelin-skiva.
Nu gillar inte jag Zeppelin nåt speciellt, men jag förbannar ändå det faktum att jag glömt min walkman hemma och inte får sitta och höra Robert Plant tjuta medan Swindon svischar förbi.
* * *
Gary Glitter har det inte lätt, om man säger så. The Sun har hittat honom på en semesteranläggning i Kambodja, av alla ställen, och visserligen finns inga bevis för att några oegentligheter inträffat, men det vet man ju - tycker The Sun - vad som händer i såna länder.
"Bloated pervert", är det snällaste den gamle och numer lätt rundhyllte glam-kungen kallas.
* * *
Neil Diamond är stor.
Kent - Vapen & ammunition (cd/RCA/BMG)
Marit Bergman - Julia (cd-spår/Sugarboy/Border)
Neil Diamond - Sweet Caroline (Klassiker)