Afro-Dite sjöng skjortan av sina konkurrenter
TALLINN
Förbundskapten Tommy Söderberg drog förstås en travliknelse när han mötte Eurovision-truppen på Arlanda.
- Tjejerna löper offensivt, skrockade den egendomlige fotbollsbossen.
Om han tagit planet till Tallinn i stället för det till Tokyo hade han kunnat konstatera att det är ännu värre.
Afro-Dite ligger i vinnarhålet.
Jo, efter måndagskvällens inledande repetitioner i omtalade Saku Suurhall kan man lugnt slå fast att Kayo, Blossom och Gladys är hetare än fotbollstruppen, som de tidigare på dagen sprang ihop med på Arlanda.
Ingen vettig människa tror på allvar att de kallblod travexpert Söderberg precis då skulle flyga till Japan med har en chans i sitt mästerskap.
Afro-Dite, däremot, kan mycket väl vinna sitt.
De har allt det Johan Mjällby och Teddy Lucic - två av bjässarna som stod och log generat i skenet av sångtrion på Arlanda - inte har.
De är fräcka individualister, de svänger sexigt tillsammans - och de förstår verkligen värdet av att underhålla.
Alltså, jag tycker inte ens man behöver höra "Never let it go" eller se damerna uppträda för att begripa att de kan sopa hem schlagerfinalen på lördag.
Det räcker att notera hur de för sig vid sidan av scenen. Hur coola de är. Hur proffsiga. Hur avspänt och ledigt och obekymrat de liksom bara flyger in och tar över hela den här tillställningen.
Det är lite Stefan Schwarz över hela upplägget, för att nu dra fotbollsjämförelsen så långt att Tommy Söderbergs VM-trupp bleknar helt.
Själva repet i den estländska nationalarenan gick förstås suveränt bra.
Där svenska Eurovision-deltagare vanligtvis står och nästan gråter av ängslan och nervositet sjöng de här veteranerna skjortan av konkurrenterna.
Med ett garv.
Det lät fruktansvärt säkert.
Att "Never let it go" också allt tydligare framstår som den ballaste låt Sverige skickat till ett schlager-EM stärker intrycket:
Vore Afro-Dite en häst skulle Tommy Söderberg ha en spik klar.
Scenen i Saku Suurhall är ett mästerverk.
Danskarna, som ojade sig så mycket över sitt bygge i Parken ifjol, får dyngstryk på den punkten.
Synd bara, att vi som ska bevaka evenemanget får se allting på sjutton mils avstånd. Varför såna rigorösa avspärrningar?
Plötsligt kommer Christer Björkman och berättar att det på alla hotell i denna stad finns barer som har öppet dygnet runt.
Sen dess kan man väl säga att Estland ligger på plus.
Skönt, förresten, att gå på internationell presskonferens med svenska artister som faktiskt kan prata engelska.
Ingen sa "It"s not clear yet" en enda gång.
Men var det inte någon av de spanska journalisterna som kallade Kayo för - Coyote!?!
Shake it, shake it!