Dennis Janebrink 75 år
Publicerad 2021-02-01
Idag fyller Dennis Janebrink 75 år.
Men Flamingokvintettens legendariske basist tycker inte det är någon ålder.
– När jag står på scenen så känns det inte som man har förändrats någonting, säger han till Aftonbladet.
Dennis Janebrink, basist i legendariska dansbandsgruppen Flamingokvintetten, är en av två medlemmar som har varit med sedan starten 1960. Idag måndag fyller den pigge Janebrink 75 år och det firades redan för två dagar sedan.
– Familjen var här i lördags, det var min son Casper och hans familj, och Sammie med mitt tredje barnbarn och så våra barn Christopher och Alexander. Sedan vet jag inte vad som händer på själva födelsedagen, men vi har ett uterum som man kan sitta i om någon kommer.
Dennis Janebrink tycker inte 75 är någon ålder.
– Det är som jag brukar säga, man har barnasinnet kvar. När jag står på scenen så känns det inte som man har förändrats någonting. Det viktigaste är att man får vara frisk och musiken håller mig ung.
Födelsedagsbarnet spelar fortfarande och turnerade när det fortfarande var möjligt. Men att namnet The Farewell Tour skulle betyda ett avslut håller han inte med om.
– Det vet jag inte riktigt. Vår sångare Hasse är ett par år äldre än jag så jag vet inte hur länge vi kan hålla på. Det får vara den rubriken på våra konserter. Vi har kört den några år, säger han och skrattar.
Vad minns du bäst från karriären?
– Vår storhetstid var 68 till 78 kan man säga och då var vi ledande. Jag har 25 guldskivor på väggarna här hemma.
Flamingokvintetten bildades för 60 år sedan, det är imponerande?
– Ja, tiden har gått fort. Man tänker nästan inte på det. Men vi sköter fortfarande det mesta själva.
Din fru Annika får väl ha dig hemma på helgerna nu när du inte kan spela?
– Jajamen, vi har varit riktiga pensionärer. Hon är också 20 år yngre än jag så hon håller mig ung och det är kanon. Jag får träna på gym en del, man får hålla sig i trim. Men vi har varit ihop länge, sedan 1985, det blir snart 36 år.
Den glade Dennis Janebrink blir dock nedstämd när bortgångne kollegan Thorleif Torstensson kommer på tal.
– Det var inte roligt att Thorleif gick bort, det kom som en chock. Vi träffades en del de senaste åren. Han var lite överviktig och hostade mycket. Han kunde inte gå med ut och ta en promenad utan han satt kvar i bilen, men man trodde inte det skulle gå så här.