Hellstrand, Terra och Harvest Home - det bästa i sommar
Bjurman listar the best of sommaren i Sverige
BORLÄNGE. Efter en månad i konungariket är det snart dags att segla västerut igen och jag ber därför att få lista the best of svenska semestern 2024.
1. Harvest Home
– Gästspelet i Stockholm har varit det mest lyckade på 20 år, inte minst tack vare ett antal crescendon i förtjusande sällskap på HH, femplus-baren på Bondegatan med stämning och service som hade dragit storpublik även hemma i New York och mer än väl lever upp till den standard legendariska stamställen satte i samma kvarter under det ystra 90-talet.
– Särskilt många konserter hinns snopet nog inte med, främst på grund av lathet, men en Borlänge-kväll värd att minnas ser jag i alla fall Staffan Hellstrand i Äteriets trivsamma trädgård och det är kanske inte himlastormande, men jag blir påmind om vilken generös och värdig artist han är, Nyköpings Neil Young – och vilket omfång det finns i hans låtkatalog. Ett kanonband har han med sig också.
3. Långbergs i Tällberg
– Det finns mer namnkunniga institutioner i vykortsidyllen där själva sinnebilden av Dalarna dras till sin yttersta spets, men Långbergs högst upp på Holen slår dem alla. Utsikten skulle ta medalj om det fanns VM i utsikt och själva anläggningen har betydligt mer själ än konkurrenterna längre ner i sluttningarna.
4. Terra
– Nä, inte ens Way Out West kommer den försoffade semesterfiraren, numer något obekväm med trängsel, iväg på. Men jag läser lyriska recensioner om göteborgska Terra och kollar upp och det visar sig finnas visst fog för lovorden och nu har jag ett nytt litet favoritband.
5. Bistro Süd
– När de mördande vindarna blåser längs andra avenyn i januari är det minnet av den långa kvällen på uteserveringen på Swedenborgsgatan jag kommer värma mig med.
6. IK Brage
– Efter att ha bevittnat uppvisningen mot Skövde på Domnarvsvallen är jag förvissad: De grönvita från Borlänge går upp och får fira 100-årsjubileum i Allsvenskan.
7. Kaffe
– Nä, det svenska kaffet i sig föräras inget jubel, det är på tok för starkt för mig. Men fiket på St Paulsgatan som kort och gott heter just Kaffe kvalar in som tungt fynd. När en vän – vi kan kalla honom Oisin – lägger ut en selfie på oss och tv-krönikörernas egen Luca Brasi från lokalen på X muttrar ogina kommentatorer om att vi försöker vara hippa som frekventerar denna tydligen haussade adress, men sånt vet jag inget om, jag är bara lyrisk över att de har Champis på flaska.
8. Sarah, Mondo och Truls
– Inte sedan 1976, när östtysken föll och Gärderud vann, har jag haft mer utbyte av ett sommar-OS och det beror ju framförallt på den magiska trion.
9. Nattvarden med Gustaf
– Låter kanske konstigt för er hedningar men en söndag tar jag nattvarden i Stora Tuna kyrka och det råkar även själve Gustaf Norén, ofta sedd gäst på högmässorna i trakten, göra på samma gång. Och för att travestera Puddy i ”Seinfeld”: We’re not the ones going to hell…
10. Markus Larssons sågningar
– ”Att nominera henne (La Gunilla) är som att titta på stavfinalen i OS, se Armand Duplantis slå ett nytt världsrekord och sedan ge Bragdguldet till en falukorv”. Haha.
ORSAKER TILL EXTAS
•Nathaniel Rateliff & The Night Sweats – South of here (Album)
– Det närmaste vi har ett The Band 2024.
•Industry (Tv-serie,Max)
– Hårt och kallt och beckmörkt och alldeles oemotståndligt.
•Karolina Ramqvist – den första boken (Roman)
– Som vi sagt här förr: Ingen sjunger blues som Karolina Ramqvist.